Stäng
mars 6, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
LO:s Torbjörn Hållö, Therese Guovelin och Karl-Petter Thorwaldsson. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Vad menar facket med ”utbildningsjobb” egentligen?

LO har i dag presenterat ett förslag för att fler nyanlända ska få jobb och utbildning.

Så fort medierna rapporterade om detta väckte förslaget ilska bland många som står till vänster. Och det är inte så konstigt. Rubriken hos Sveriges Radio lyder till exempel: ”LO öppnar för lägre löner till nyanlända” och det är lätt att få intrycket av att LO föreslår en särskild – lägre – lönenivå för invandrare.

Det hade varit katastrof, eftersom just generella lösningar, att samma regler gäller för alla, varit väldigt viktigt historiskt för att arbetarrörelsens segrar ska bli hållfasta. Men även om detta är en riktad insats kan vi slå fast direkt att förslaget inte gör någon skillnad på folk och folk: Det här är på inget sätt en ny anställningsform för utrikes födda, det är inte ett nytt regelverk som handlar om etnicitet.

Tvärtom handlar förslaget om att alla arbetslösa i åldrarna 25-45, som har A. grundläggande utbildning men B. inte tillräcklig utbildning jämfört med vad som krävs på arbetsmarknaden ska få kombinera arbete med utbildning.

Ungefär såhär: Du har gått grundskola men har ingen färdig gymnasieutbildning.

I den här gruppen finns alltså både inrikes och utrikes födda.

Att kombinera en subventionerad anställning med utbildning är inget nytt i sig. Det finns till exempel både ”instegsjobb” och ”nystartsjobb” för arbetslösa i dag, där staten står för upp till 80 procent av lönekostnaden för den anställda. Problemet med de subventionerade anställningar som finns i dag är att utbildningsansvaret ligger på arbetsgivaren. Det har inte fungerat bra.

Vissa som har den typen av anställning får inte den utbildning de borde – och väldigt många får ingen subventionerad anställning alls eftersom arbetsgivaren vet att de inte kan erbjuda utbildning och därmed avstår, trots den kraftiga subventionen.

Här är den grundläggande skillnaden med LO-förslaget: Utbildningsansvaret ska läggas på staten och genomföras inom det ”reguljära” utbildningssystemet, det vill säga Komvux och liknande. För att detta ska fungera kräver LO att studiestödet till de som har ”utbildningsjobb” höjs rejält. Mer pengar till den som pluggar.

Samtidigt kan kostnaden för arbetsgivaren, precis som ”instegsjobb” och ”nystartsjobb” subventioneras.

Men okej, så vad blir det för löner då, vad ska den arbetslöse som får utbildningsjobb leva på vid sidan av studiestödet? LO säger att detta ”kan bli lägre löner” än de avtal som redan finns. Det betyder dock inte att det nödvändigtvis behöver blir lägre inkomster för den som har utbildningsjobb. Tvärtom menar LO att det kan göras på flera olika sätt men att det i första hand – som facket alltid förespråkar – är en förhandlingsfråga mellan parterna, där man kommer överens om tillfälliga avtal. Någon lagstiftning blir det inte fråga om.

De risker som finns med den modell LO nu förespråkar är dock flera.

Dels kan man få till dåliga avtal som ger för dåliga löner, eftersom man är luddig om vilka krav man ska ställa där. Det skulle i så fall kunna leda till press nedåt även på löner som inte är kopplade till dessa jobb med utbildningsinsatser. En annan fara är att den som har ett ”utbildningsjobb” blir attraktiv på arbetsmarknaden bara så länge den är under utbildning, att arbetslösheten fortsätter bita sig fast när man väl går in på arbetsmarknaden utan fortsatt subvention.

Ytterligare en risk är att LO är öppna för så många olika lösningar. Det betyder i praktiken att man kompromissar i förväg i en förhandling med Svenskt Näringsliv som för tillfället inte pågår.

Men det positiva är att utbildningsjobb, om de fungerar, löser de enskilt största problem som står mellan vuxna arbetslösa och ett bra jobb i dag: Ofullständig gymnasieutbildning och bristande arbetserfarenhet.

För arbetsmarknaden skriker i dag efter folk, inte minst i LO-yrken. Det är hela samhällets ansvar att rusta arbetslösa för detta.

Sök på Politism.se