Stäng
november 14, 2016
Eric Rosén, chefredaktör

Vad många såg när de tittade på politikerna i tv i går – en ögonblicksbild

Missnöjesvågen, populismen, rasismen och antiliberala strömningar i Trump-segerns kölvatten. Ungefär det var temat för söndagens SVT Agenda. Men det som tittarna såg är kanske inte vad de medverkande hade tänkt sig.

För såhär kan man tänka sig att många uppfattade programmet:

Jimmie Åkesson kommer till studion och argumenterar där för precis den politik han alltid har förespråkat. En ideologiskt driven politiker som konsekvent håller fast vid sitt stora politiska projekt. Programledaren Mats Knutson ställer frågor kring huruvida SD och Åkesson är populister. Åkesson håller inte med om att populism är en korrekt beskrivning utan förklarar att han är den enda som står fast vid sin politik i vått och torrt.

Därefter ett samtal med Socialdemokraternas och Moderaternas partisekreterare – Lena Rådström Baastad och Tomas Tobé. De är oroliga över populismens framfart. De stora partierna får inte lockas med i dessa strömningar.

Sedan rasar Tomas Tobé mot elitprojekt, feministisk snöröjning och identitetspolitik. Hoppla! Rådström Baastad säger att Socialdemokraterna efter alliansens åtta år med ansvarslös flyktingpolitik visat vart skåpet ska stå. Hoppla!

Får partierna frågan om de själva ägnar sig åt populism, kanske precis i detta ögonblick – i precis dessa uttalanden – i den här tv-studion? Nej. De får bara berätta att de är oroliga för att andra ägnar sig åt detta.

Båda partisekreterarna menar på olika sätt att man måste nå fram till vanligt folk och adressera deras oro. Vi som arbetar med politik och opinionsbildning avkodar kanske de olika signalerna, men hur många andra gör det? Det är nämligen inte lätt när de pratar på ett språk kan kalla ”politiska”, en svepande formuleringskonst som kännetecknat de stora partierna väldigt länge.

Ridå?

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se