Stäng
maj 4, 2018
Kata Nilsson, praktikant
Statsminister Stefan Löfven (S) och migrationsminister Heléne Fritzon (S) presenterar regeringens nya hårda asylpolitiska linje. Foto: Marko Säävälä/TT

Vad betyder ”solidaritet” för regeringen?

Socialdemokraterna kämpar med att komma på svaret på hur de ska klara av att ta ansvar för Sverige och samtidigt ta hand om människor på flykt. Det ena borde inte behöva gå stick i stäv med det andra, men hösten 2015 kom rekordmånga flyktingar och den svenska regeringen kände sig tvungen att skapa vad de kallade ett “andrum” i mottagandet.

Socialdemokratin är dock mer än regeringens politik och det som kommuniceras från partikansliet.

Under torsdagen presenterades en rapport från den Migrationspolitiska S-föreningen i Stockholm, författad av riksdagsledamoten Sara Karlsson (S). Rapporten, som fått titeln “Vilse i andrummet”, försöker utvärdera den tillfälliga asyllagen som trädde i kraft sommaren 2016 och riktar hård kritik mot den svenska regeringens agerande. För mig känns det däremot många gånger inte som en rapport utan mer som ett slags försiktigt manifest:

”Det var inte bara Åsa Romson som grät. Uppgörelsen togs emot med förståelse men det var också med hård kritik och tunga hjärtan. Också inom socialdemokratin.”

Ett manifest kan förvisso vara lika bra och slagkraftigt, men här försvinner sakligheten emellanåt. Formuleringar som den ovan visar att denna rapport egentligen är ett rakt ställningstagande mot den tillfälliga lagen, snarare än en riktig utvärdering av den. Även om jag, som också är socialdemokrat, var en av de som kände tyngden i hjärtat när tillfälliga uppehållstillstånd och ID-kontroller infördes.

Även regeringen har utvärderat de senaste årens flyktingmottagande och kommit fram till en ny linje. Statsminister Stefan Löfven (S) och migrationsminister Heléne Fritzon (S) presenterade S nya migrationspolitik på en presskonferens på fredagen. Resultatet är ett program med flera punkter som kallas “En trygg migrationspolitik i en ny tid” och som går ut på en markant hårdare asylpolitik.

Socialdemokraterna är Sveriges största parti, både sett till valresultat, aktuella mätningar och medlemsantal. Styrkan i socialdemokratin är att vi är många som tror på den, och vill utveckla politiken inom den.

Ett svagt parti klarar inte av internkritik. Inom socialdemokratin är det tvärtom den interna politiska debatten som har varit och bör vara partiets främsta styrka. Jag är inte naiv. Ändå är det precis den stämpeln jag får bara för att jag inte vill stänga gränserna när människor i nöd står utanför.

Jag fattar att vi inte kan öppna gränserna helt, speciellt inte när inget annat land i Europa planerar att göra detsamma. Men jag kan inte heller ställa mig bakom regeringens asylpolitik, för den missar hela det grundläggande i att vara socialdemokrat, nämligen synen på samhället som ett kollektiv där vi tar hand om varandra.

Det regeringen förmedlar är att gränsen för den internationella solidariteten är nådd. Men internationell solidaritet handlar just om att solidariteten inte har några gränser. Det rapporten ”Vilse i andrummet” ändå visar är att socialdemokratin som rörelse fortfarande tror på sina ord om solidaritet även om regeringens prat om andrum gjorde sitt bästa för att solka ner det.

Det är som att alla politiker och makthavare hela tiden påtalar hur viktigt det är med medmänsklighet. Men varje gång följs det upp med en utläggning om hur jobbigt det är att praktisera denna medmänsklighet.

Utöver att möta flyktingars behov av trygghet för att det är det rätta att göra, önskar jag också att vi i Sverige kunde se potential i människor. Betrakta alla eventuella medborgare som resurser, istället för en börda. Tyvärr är tonen i den politiska debatten en helt annan, inte minst ifrån Socialdemokraterna och regeringen. 

Sök på Politism.se