Stäng
april 30, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Hasse Holmberg/TT

Vackra ord räcker inte när barn ställs på gatan

Att barn vräks är oacceptabelt. Detta är de flesta överens om – men bara i ord. I handling ser det annorlunda ut.

Vi skrev redan sommaren 2014 om dåvarande barnminister Maria Larssons (KD) löfte om att inga vräkningar ska ske där barn bor. Ett löfte som visade sig mest bestå av tomma ord. I september förra året skrev vi på nytt om barnvräkningarna, sedan Sveriges Radio rapporterat om 2 000 vräkta barn på fyra år.

Och det här fortsätter, trots att alla politiker alltid bedyrar att det inte ska ske. I Sundbybergs stad i Stockholm har man en handlingsplan där man formulerar sig såhär: ”en central målsättning är att inga barn ska behöva bli direkt berörda av avhysning/vräkning”.

Trots det blir minst fem barnfamiljer nu av med sin bostad hos det kommunala bostadsbolaget Förvaltaren. Dagens Nyheter har träffat undersköterskan och fyrabarnsmamman Awet Habtemariam som ställs på bar backe när deras korttidskontrakt löper ut i maj. Nu letar hon desperat efter andrahandsboenden.
— Så fort jag kommer hem från jobbet sätter jag mig vid datorn och letar. Om jag väl får kontakt med någon så slutar de svara när de hör att vi har fyra barn, säger Habtemariam till DN.

Många hundra barn blir utan bostad eller vräks varje år. Och även om vi helt bortser från det vansinniga med ett system där kommunens eget bostadsbolag ställer undersköterskor på gatan får vräkningarna av barn allvarliga konsekvenser. När barn i ett av världens rikaste länder ändå tvingas växa upp i permanent otrygghet och osäkerhet är det ett misslyckande som har ett pris också på lång sikt.

Alla barn som vräks och ställs på gatan, eller tvingas kuska runt mellan nödlösningar, får sämre förutsättningar att lyckas i livet och en svårare väg till en fungerade vuxentillvaro. Förutom att lova att barn inte ska vräkas brukar politiker prata om att ”vi måste bryta utanförskapet”. Det samhälle som vräker barn och barnfamiljer gör tvärtom, de konserverar och upprätthåller utanförskapet. Det finns ingen anledning att vi ska behöva ha det så i Sverige.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se