Stäng
augusti 6, 2015
Nils Westling, medarbetare
Skövling av Amazonas. Foto: Andre Penner / AP / TT

Ursprungsbefolkningarna driver klimatkampen framåt

I en krönika i ETC beskriver Beatrice Rindevall bra varför klimatfrågan är ett betydligt allvarligare hot än ”terror, ekonomisk kris, krig, och islamism”. Ingen vill på något sätt förminska dessa hot, men det är svårt att se att de rubbar själva grundförutsättningarna för civilisationen på samma sätt som klimatförändringen.

Rindevall påpekar att det är de fattigaste som kommer drabbas hårdast av klimatets förändring. Det stämmer. Men på en punkt har hon – glädjande nog – ganska fel:

”Klimatrörelsen är i dag så pass priviligierad och vit att de som först kommer behöva lära sig slåss för sina liv inte är representerade. Kampen för de utsatta och miljörörelsen har av någon outgrundlig anledning inte hittat till varandra än.”

Den svenska klimatdebatten lider förvisso av en smått bländande vithet, och personer som har råd att sätta solpaneler på villans tak tenderar att vara överrepresenterade. Till en del handlar detta om att alla inte har samma möjlighet att fokusera på annat än de akuta problem som står för dörren – det som påverkar en den kommande helgen, veckan och månaden snarare än det som påverkar mänsklighetens överlevnad.

Men ser vi på klimatkampen globalt, så är bilden annorlunda. På många platser är det ursprungsbefolkningen som driver på för rimligare klimatpolitik.

Några exempel:

I Queensland i Australien står en grupp aboriginer som sista utpost i kampen mot utvinningen av en kolfyndighet lika stor som Storbritannien.

I South Dakota i USA har sju stammar från ursprungsbefolkningen bildat en gemensam grupp i kamp mot den planerade pipelinen Keystone XL, som planerats för att frakta olja från Kanadas oljesandsfält till USA.

I västra Kanada har ursprungsbefolkningen gått till domstol för att stoppa bygget av en annan pipeline.

De kanske allra mest engagerade klimatkämparna på jorden finns på små ö-nationer, som riskerar att dränkas av en stigande havsyta. Poeten Kathy Jetnil-Kijiner från Marshallöarna är en sådan klimatkämpe, och hennes dikt till många av världens ledare inledde FN:s stora klimattoppmöte förra hösten.

En av de viktigaste striderna för klimatet handlar om att bevara Amazonas regnskog. Det är världens största regnskog och den binder enorma mängder kol. Och det är till stora delar ursprungsbefolkningens förtjänst att den skyddas.

Anledningen till att vi ser detta engagemang från så marginaliserade grupper är att klimatfrågan blir en fråga på liv och död för dem, långt innan den blir det för majoritetsbefolkningen. Detta för att ursprungsbefolkningar jorden över är betydligt mer beroende av naturen än andra.

Medelklassen i den rika delen av världen är ännu inte av nöden tvungen att ägna sig åt miljökamp. Men det moraliska ansvaret att agera vilar tungt på dem.

Inte så mycket för att de måste, som för att de kan.

Sök på Politism.se