Stäng
december 3, 2015
Hanna Lidström, medarbetare
Klimataktivister från Australien i en aktion i Paris. Foto: Christophe Ena/AP/TT

Tre stora konflikter på COP21

Från måndagens väldigt stora ord om rättvisa och samarbete från världens alla ledare har stämningen på klimatförhandlingarna i Paris snabbt blivit kyligare. Tre större konflikter behandlas just nu:

– Artikel 2.2
Artikel 2.2 i utkastet till klimatavtal handlar om syftet med avtalet. Här har det tidigare stått tydligt om mänskliga rättigheter och uttryckligen ursprungsfolks rättigheter. Nu har Norge lagt ett förslag om att hålla texten minimalistisk, och stryka allt om ursprungsbefolkningar. Trots att dessa drabbas hårdast av klimatförändringar. Ursprungsbefolkningar har inte någon garanterad plats på förhandlingarna utan är beroende av de länder som är ”snälla nog” att låta dem vara med. Det gör dem till en ganska svar förhandlingspart.

Finland har en samisk representant i sin delegation. Sverige har ingen. Norge har tre, men som de nu har kickat ut från den innersta kärnan av Norges delegation, enigt samerna.

En läskig konsekvens av att minska en redan utsatt grupps inflytande på förhandlingarna är att man börjar ställa utsatta grupper mot varandra. Man göder missunnsamhet, som ”varför är det så mycket snack om ursprungsbefolkningar på små ö-stater men inget om samer, trots att temperaturen i Sapmi befaras stiga med 8 grader?”.

En twitterkampanj, #Article2o2, som riktar sig mot EU-förhandlare, drog igång i går. I skrivande stund är ryktet inifrån de stängda förhandlingsrummen att 2.2 stryks ur texten.

– Gradmål
I klimatavtalet ska det sättas mål för vilken medeltemperaturhöjning vi inte får gå över. Det är i många fall en absurd diskussion, för vissa en fråga om deras länder ska fortsätta vara ovanför vattenytan eller inte.

För att inte kollapsa av känsloanstormningar måste man då och då spela spelet och låtsas att det är en förhandlingsfråga som alla andra.  De som drabbas mest tycker att 1,5 grader är absoluta maximum för att de ska kunna hålla huvudet över vattenytan, både bildligt och bokstavligt. De rikare länderna med mindre sårbarhet ser inte det som möjligt utan föreslår 2 grader.

Det finns inget som tyder på att kravet om 1,5 grader kommer att gå igenom.

– Lagstatus
Om avtalet ska vara juridiskt bindande eller ej är en av de absolut mest grundläggande konflikterna. Den största motståndaren mot det är USA, som tycker att det går emot deras konstitution och självstyre. Tidigare i veckan höll USA:s representanter en presskonferens där de gjorde tydligt att de aldrig kan tänka sig att gå med på ett bindande avtal. Strax efter klargjorde EU att de inte kan tänka sig att släppa kravet på att det ska vara bindande. Lite av ett dödläge.

Avtalet är inte något värt om inte alla parter skriver under, så i praktiken har alla länder vetorätt. Ur det perspektivet är det ändå ganska fantastiskt att vi ändå har en förhandlingsprocess där alla fortfarande är med. Det visar att det finns lite innehåll i ledarnas vackra ord om kompromissvilja.

Det kommer nog att bli som USA vill. Det är inte optimalt, minst sagt, men hellre ett avtal som inte är perfekt än inget avtal.

Men som man ofta säger i COP-sammanhang: ingenting är bestämt förrän allt är bestämt.

Förhandlingarna fortsätter.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se