Stäng
augusti 4, 2015
Politism, redaktion
Många konstiga tankar som vädras just nu. Foto: Adam Ihse / TT

Tomas Hemstad: Etnomasochistiska teorier hos GP Ledare

När Marika Formgren gästkrönikerar hos GP, är det lite som medelklassrasismens egen Bohemian Rapsody. Det börjar trevande, nästan normalt, för att mynna ut i GALILEO FIGARO MAGNIFICO.

Formgren, som ingår i kretsarna runt Neo och Axess, bemöter Pisamätningarna, ironiserar över den så kallade flumskolan (som tydligen inte ens åtta år med Janne Björklund lyckades sätta stopp för) och påstår att svenskt skolväsende gör allt för att försöka vara ”lajbans”.

Så långt inget nytt under solen. Utbildningspolitik är ett ämne där vi alla tycker oss vara experter, ty vi gick ju en gång i skolan. Och om vi nu dessutom har egna, eller känner andras, barn som går i skolan, ja, då är vi i det närmaste professorer.

Det är när skulden för Sveriges skolbarns dalande kompetens ska fördelas som Formgrens resonemang kör i diket totalt.

”Samhällseliten”, denna högerns evige skuggboxare, dras fram ur byrålådan. Och samhällseliten vill att Sverige ska vara en ”humanitär stormakt”. Formgren är övertygad om att Sveriges befolkning är helt på tvärs med denna ideologi som stöder hbt-personers rättigheter, och där svenskfödda gärna bor granne med en invandrare.

Formgren vet att, trots att svenskar i enkäter och undersökningar säger sig ha dessa åsikter, detta bara är läpparnas bekännelse. Beviset stavas förutom Sverigedemokraterna en, enligt Formgren, pågående ”white flight”.

Det är ett intressant begrepp att ta i munnen för en skribent som, gissningsvis, inte ger mycket för kritisk rasteori.

”White flight” är vad som händer när vita människor börjar lämna ett område med en stor koncentration av icke-vita. Problemet med ”white flight” är dock inte att vita inte längre är i majoritet i ett specifikt område, utan de rasistiska, marknadsekonomiska strukturer som gör dessa områden mindre attraktiva att leva i. Där gentrifiering ofta handlar om att vita människor flyttar till ett område som traditionellt har varit bebott av många icke-vita, och genom sin närvaro driver upp lägenhetspriser, och med sitt kapital ökar kommersen i området, handlar ”white flight” om motsatsen.

Alltså, hur vita lämnar ett område, och hur det områdets köpkraft minskar, i takt med bostädernas värden. Det är ett av de tydligaste exemplen på hur kapitalismen till sin natur är rasistisk, och hur vi alla, även omedvetet, medverkar i dessa strukturer. Oklart på vilket sätt detta fenomen vidimerar Formgrens tes, att svenskar egentligen inte tycker lika bra om invandring som de säger sig göra i enkäter.

Oklart också på vilket sätt detta hänger ihop med hennes ursprungliga problemformulering om Pisamätningarna – och varför svenska skolelever inte mäter lika högt som de en gång gjort.

Återigen återvänder hon till ”eliten”. Eliten försöker fostra svensken till rätt värdegrund (feministisk, hbt-kramande, antirasistisk), eliten tycker att kunskap står i vägen för kreativitet (oklart hur), eliten sliter spädbarn ur sina mödrars famnar för att kastas in på dagis där genuspedagoger tvingar dem att säga ”hen”. Typ.
Vi börjar nu närma oss svaret på hur allt gick åt helvete.

Det är nämligen så att ”svenskar” inte har fått lära sig att älska sig själva. ”Svenskar” har bara lärt sig att älska andra. Jag skriver Svenskar inom citationstecken för Formgrens ”svenskar” kan inte ha invandrarbakgrund. Dessa ”svenskar” har fått lära sig att invandrare är spännande och berikande medan de själva är rasistiska och otillräckliga.

Heterosexuella ”svenskar” har fått lära sig att deras kärlek reproducerar förtryck medan homosexuell kärlek är äkta och frigörande.

Det är detta som är the grand finale, en teoretisk trapetskonst, så avancerad att inte ens Flashbacks värsta tomtar försökt sig på den:
Svenska elevers dalande kunskaper handlar om dåligt nationellt (heterosexuellt) självförtroende!
”Mamma, jag fick IG på provet, men det är inte mitt fel, jag är bara en ointressant svensk cis-könad heteroman, samhället är riggat till min nackdel”.

Eller? Vad menar Formgren? Att personer med svensk bakgrund kämpar och kämpar medan personer med invandrarbakgrund hjular sig igenom livet? Att hbt-personer följs av en glad hejarklack medan cis-heteros buas ut på skolgårdarna? Vilken är samhällseliten som ”slopat kunskap” och ”byggt en värdegrund på självhat”? Och vilka är svenskarna som lider under andra begränsningar och inte tilldelats samma mängd empati?

Man vill ju gärna skratta åt detta elände till text, men det finns en djup problematik med att dessa resonemang släpps in i debattens finrum. Formgrens slutsatser rör sig inom ett fält som inom högerextremismen benämns ”etnomasochism”. Det är en flummig teori, släkt med den så kallade ”kulturmarxismen”, som bygger på att majoritetsbefolkningar som erkänner rasism, egentligen plågas av självhat. Men att majoriteten, vare sig den är vit eller heterosexuell, ifrågasätter felaktigheter som skett i dess namn, handlar inte om självhat, utan om kritiskt tänkande, alltså en grundläggande förutsättning för just den kunskap som Formgren tycker har gått förlorad.

Och att vita, svenska, heterosexuella ungdomar skulle brista i självförtroende just i egenskap av att vara vita, svenska och heterosexuella, är en idé som inte backas upp av någon som helst vetenskap.

Det är sommar och det är traditionellt en tid där det svenska medielandskapet blir lite mer tillåtande i vad man släpper in i tidningen. Förhoppningsvis är det detta som ligger bakom att en dylik krönika släpps in i GP. Om det i stället är ett tecken på vart tidningen är på väg, då har normaliseringen av de mest grumliga högerextrema idéerna redan inletts.

Sök på Politism.se