Stäng
november 4, 2014
Eric Rosén, chefredaktör
Mattias Karlsson, SD:s gruppledare i riksdagen. Foto: Erland Vinberg / TT

Sverigedemokraterna är långsiktiga och har tålamod

Kommer Sverigedemokraterna fälla regeringen? Kommer de rösta på alliansens budget? Blir det ännu mera kaos nu? Blir det nyval? Frågorna ställs om och om igen, ofta för att Sverigedemokraterna själva driver på budgethoten, som i dag. Det förstärks ytterligare av migrationspolitiska besked, som detta.

Jag vet inte hur diskussionerna inom Sverigedemokraterna går just nu men jag har följt partiet ett antal år, med varierande insyn, och tycker mig ha förstått något om deras långsiktiga strategi. Där många nu tror att Sverigedemokraterna är beredda att göra lite vad som helst för att ”ställa till det för etablissemanget” eller ”skicka en signal till makten” vill jag påstå att de jobbar på precis motsatt sätt. Den som tror att SD tänker så förväxlar dem med en del av deras missnöjesväljare.

Sverigedemokraternas uttalade mål – och interna strategi – är och förblir stabil och långsiktig normalisering. De vill vara en del av etablissemanget. Det är inga punkare det här.

Steg för steg, långsamt och tålmodigt. Det är dessutom en strategi som på många sätt varit mycket framgångsrik. Från att Vänsterpartiet bytte plats i riksdagens kontorslokaler för att slippa möta sverigedemokrater vid kopiatorerna till att de lärt sig riksdagsarbetet steg för steg och blivit en allt mer normal del av utskottsarbetet. Från att folk från flera partier var fysiskt rädda för att möta dem på jobbet till att de hälsar kollegialt i korridorerna.

Målet har sedan länge varit att Sverigedemokraterna ska bli Sveriges tredje största parti i valet 2014. Det lyckades. I februari 2013 sa 87 procent att de inte kunde tänka sig att rösta på SD. Så blev det också i valet, men av alla som kunde tänka sig att rösta på dem tycks de ha maximerat stödet. I samband med det sa Jimmie Åkesson också att SD ska utmana om regeringsmakten 2018, en målsättning han upprepade på valnatten när han sa att SD ska bli riksdagens näst största parti i nästa val. Efter valsuccén har SD också fått en andre vice talmanspost.

De normaliseras, de avancerar (och detta är också en av orsakerna till varför det är så viktigt att protesterna mot SD fortsätter, det är en av få saker som bromsar normaliseringen).

Visst är det möjligt att Sverigedemokraterna kan dra budgetläget till sin spets och driva på för ett extra val. Men det skulle vara en tydligt trendbrott från deras annars mycket långsiktiga strategi för normalisering. Det skulle avbryta den processen och det skulle dessutom ske i ett läge där deras partiledare, en oerhört viktig orsak till framgångarna, är sjukskriven på obestämd tid.

Jag tror inte det kommer att ske. Inte utan att alliansen öppnar för samarbete med SD. Och även om den risken finns, finns den inte på riktigt så kort sikt.

Sök på Politism.se