Stäng
oktober 3, 2014
Mohammed Ryback, bloggare
Foto: Tobias Röstlund / TT

Svenskfientliga Astrid Lindgren

Ett gammalt brev från Astrid Lindgren sprids just nu i sociala medier. I brevet skriver hon vad hon tycker om nationer, nationalism och rasism:

”Det var hårt och bittert att höra för den som avskyr all nationalism så innerligt som jag gör. Jag trodde du visste det. Jag trodde du visste, att jag ogillar allt indelande av människor efter nationer och raser, all sortens diskriminering mellan vita och svarta, mellan arier och judar, mellan turkar och svenskar, mellan män och kvinnor. Ända sedan jag var så stor att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula fosterländska storsvenska, allt det där om ”kommer någon våra fjäll för nära, då mulnar det i Svitiod”, det förefaller mig lika avskyvärt som Hitlers tyska nationalism. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor – det har varit mitt speciella patos här i livet.”

Brevet skrevs 1957 men är fortfarande aktuellt. Astrid hade inte tyckt om att ett parti med rötter i nazism är Sveriges tredje största parti och SD hade inte tyckt om Astrid Lindgren.

Men ännu viktigare:
Sverige idag hade inte tyckt om Astrids åsikter.

Att jämföra svensk nationalism med nazism skulle inte gå hem. Artiklar om hur Astrid Lindgren är ”svenskfientlig” skulle spridas på sajter som Avpixlat. Kommentarsfälten hade fyllts med våldsamma, sexistiska och rasistiska hot.

Hennes bostadsadress hade spridits på nätet med uppmuntran om ”hembesök”.

Högerskribenter hade startat en moraldebatt om hur vida Astrid Lindgren är lämplig som barnförfattare med tanke på hennes radikala åsikter om Sverige, svenskhet och nationalism. Det är värt att tänka på. Hur vi pratar om rättigheten att få använda n-ordet och skyller det på Astrid Lindgren.

Så, om inte ens det argumentet håller längre. Vilka har du kvar?

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler