Stäng
juni 5, 2018
Eric Rosén, chefredaktör
Erland Olauson, oberoende utredare, under en pressträffen. Foto: Jessica Gow/TT

Strejkrättsutredningen oskadliggjord – men till vilket pris?

På tisdagen kallade de stora fackliga centralorganisationerna till pressträff tillsammans med tunga företrädare för arbetsgivarsidan. På plats berättade de att de centrala parterna på arbetsmarknaden kommit överens om en justering av strejkrätten.

Orsaken till att fackförbunden alls velat förhandla om denna helt avgörande del av partsmodellen är för att de vill slippa se lagförslag komma ur den strejkrättsutredning som pågått en tid, på beställning av regeringen. En utredning vi varnat för och kritiserat hårt i flera texter, och som aldrig borde ha påbörjats. När parterna nu har kommit överens om förslag till ny lagstiftning kommer strejkrättsutredningen att kasseras.

Men vad är det man enats om egentligen?

Det centrala är att en part på arbetsmarknaden inte längre ska kunna vidta stridsåtgärder om inte grundsyftet är att uppnå kollektivavtal som medför fredsplikt.

Det här ska alltså inte hindra ett fackförbund från att strejka bara för att ett annat fackförbund har kollektivavtal. Däremot får avtalet inte syfta till att tränga undan det första avtalet (så ser det i praktiken ut redan i dag, efter avgörande i Arbetsdomstolen). Dessutom blir det nu lag på att både arbetsgivare och fack måste specificera och förhandla om de krav de ställer och de förändringar de vill uppnå. Nya krav får inte heller läggas till i efterhand, för att försvåra en uppgörelse.

Om den ena parten uppfattar att den andra bryter mot dessa krav kan man göra en fredspliktsinvändning, och då avgör domstol om syftet är att uppnå kollektivavtal eller ej.

När det gäller arbetsgivare utan kollektivavtal förändras ingenting.

För ett litet förbund utanför centralorganisationerna, som till exempel Syndikalisterna SAC, innebär detta ett dråpslag. Eftersom de inte i första hand vill ha kollektivavtal slås deras modell sönder.

För ett betydligt mer omtalat förbund som Hamnarbetarförbundet blir det inte nödvändigtvis någon stor skillnad. De säger att de strävar efter kollektivavtal, även om arbetsgivaren ofta invänder mot den beskrivningen. Nu ökar pressen på dem att specificera vad som krävs för ett avtal – samtidigt som den ökar på arbetsgivaren att hitta en kollektivavtalslösning. När det gäller konflikten i Göteborgs hamn är dagens förslag på intet sätt en quick fix. Först ska detta förslag faktiskt bli till riktig lagstiftning – och sedan väntar sannolikt ett rättsligt avgörande om parterna vill ha ett avtal eller ej. Det kan ta lite tid.

Så till frågan om varför facken går med på detta trots att det innebär en inskränkning av strejkrätten. Dels handlar det om att det som nu blir lag redan är praktik på den svenska arbetsmarknaden i stort, med få undantag. Men framför allt handlar det om den fackliga oron över strejkrättsutredningen och de förslag som läckt från den. LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson berättade på pressträffen att han blivit oroligare och oroligare ju mer som läckt från strejkrättsutredningen. Samma bild har Saco:s ordförande Göran Arrius gett uttryck för tidigare.

Denna överenskommelse skyddar facken mot betydligt större och värre inskränkningar. Dessutom har arbetsgivarorganisationerna sagt att de står bakom uppgörelsen alldeles oavsett hur valresultatet ser ut. En högerregering kommer alltså inte kunna gå fram med hårdare inskränkningar i strejkrätten utan att skjuta ned arbetsgivarsidans överenskommelse.

Innehåller förslaget eftergifter till arbetsgivarsidan? Ja. När arbetsmarknadens parter kommer överens är det alltid en kompromiss, där båda parter får ge något för att få något annat.

Det är svårt att se att ett införande av detta lagförslag skulle innebära något negativt för svensk arbetsmarknad i stort. Samtidigt är det för tidigt att säga, eftersom lagarna också ska tolkas i praktiken, och en praxis uppstå.

Det stora principiella problemet är att detta gör fackföreningsrörelsen mer synonym med de stora centralorganisationerna. Det behöver inte vara ett problem för facken i stort – men för de som väljer att organisera sig i fristående förbund kommer det med all säkerhet att göra kampen åtminstone lite knepigare.

Samtliga LO-förbund, alla TCO-förbund utom Journalistförbundet och alla Saco-förbund som är representerade i styrelsen står bakom förslaget. Det är inte svårt att förstå varför – och ingen skugga faller över dem. De har pressats hårt av strejkrättsutredningen, som den S-ledda regeringen aldrig borde ha tillsatt. Nu är utredningen oskadliggjord.

Sök på Politism.se