Stäng
april 7, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Att vilja hjälpa fler är ingen tävlingsgren. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Storslam i Expressens godhetstävling

Ner med förväntningarna. Sänk ribban. Hoppas inte på något. Tro inte att det går.

Detta är det genomgående budskapet i den krönika Expressens Ledares Anna Dahlberg skrev i helgen, med rubriken ”Politik har blivit en tävling i godhet”.

”Samtidigt som utmaningarna blir allt svårare har den politiska debatten blivit alltmer idealistisk. Alla vill vara den goda som kräver mer resurser och fler insatser; ingen vill spela den onda som påtalar tillvarons begränsningar.”

Det är kanske lätt att tycka att det låter rimligt: Vi har fler människor på flykt i världen och någon måste uttrycka den tragiska sanningen att vi inte har råd att ta emot fler, att plånboken är tom. Samma gäller fas 3 och sjukskrivningarna, ingen är beredd att nypa till där och säga sanningen om de här människornas oförmåga, eftersom alla vill låta goda. Typ. Men det är förstås ett helsnurrigt resonemang.

Sverige är ett av världens rikaste länder och vi har sedan 2006 krympt skatteuttaget med 140 miljarder kronor per år. Det är en oerhört dramatisk förändring på mindre än ett decennium. Mycket av skattesänkningarna har gått till storbanker, till storföretag och till de allra rikaste i landet. Detta har gjort att vi får mindre välfärd i dag.

Dahlbergs resonemang går ut på att dessa skattesänkningar utgör ett slags ”realism” som ”lägger hämsko på det möjligas konst”. De genomförda förändringarna är alltså oåterkalleliga och utgör verkligheten, medan den som tror att vi kan göra mer – inte bara för flyktingar och arbetslösa utan med hela samhällsbygget – försöker ”tävla i godhet” och är förirrad i förhatliga ”drömmar om idealen”.

Det är ett slags åsiktskorridorsbyggande det där: Dahlberg sätter upp ramar innanför vilka vi kan diskutera samhällsförändring och underkänner sedan allt annat som overkligt.

Inget av detta är nytt från Expressen Ledare, det är en mycket klassisk högerargumentation som anser att politikens enda väg är ett mindre gemensamt åtagande och ett större individuellt. Och gärna lägre löner och högre vinster. Så kan man såklart tycka som högerdebattör. Men vi ska aldrig acceptera bilden av att tilltro till politikens kraft och möjligheter är en oseriös godhetstävling.

Tvärtom är förändringsviljan och modet att göra mer, för fler, att vilja framåt, själva fundamentet i ett framgångsrikt samhällsbygge. Och är det nu en tävlingsgren ska vi gärna ha ambitionen att vara bäst.

Sök på Politism.se