Stäng
mars 5, 2014
Nils Westling, medarbetare
Ugandas homofob-president Yoweri Museveni. Foto: Rebecca Vassie / AP / Scanpix

Stöd Ugandas folk

Sverige fryser biståndet till Uganda. Det berättade biståndsminister Hillevi Engstöm i SVT:s morgonsoffa i dag. Beslutet är en följd av den lag som president Yoweri Museveni skrev under här om veckan, som innebär att ”homosexuella aktiviteter” kan ge livstids fängelse. Norge och Danmark drog in biståndet direkt när lagen godkändes, men den svenska regeringen behövde lite betänketid. Fram till i morse.

Detta väcker frågor om vad bistånd är och vad vi vill att det ska vara (något som även Politisms Nikita Feiz diskuterat här). Att president Museveni inte förtjänar presenter är solklart, men det var väl ändå inte poängen med biståndet från början? Biståndet är avsett att minska fattigdomen och att stödja mänskliga rättigheter och demokrati – det behöver Uganda mer än någonsin. Enligt Hillevi Engström tvekade regeringen först att dra in biståndet, av rädsla för att homosexuella skulle utpekas som syndabockar för det indragna biståndet. Den tanken är så befängd att den gör ont att tänka. Lyckligtvis tyder dagens beslut på att regeringen bedömt att det inte fanns fog för oron.

Vad som nu sker är att regeringen drar in en tredjedel av biståndet, det så kallade stat-till-stat-stödet. Enligt Hillevi Engström, som kallat lagen för ”avskyvärd”, ska regeringen ta fram en strategi för hur man i fortsättningen ska hjälpa Ugandas befolkning utan att stödja landets regering. Det är en bra inställning.

Det är viktigt att poängtera att bistånd inte är en gåva man ger som en belöning för beteenden man gillar. Det är inte ett sätt för Sverige att köpa en viss sorts politik, oavsett hur fina avsikterna är. Sverige bör naturligtvis kräva att mottagarländer av svenskt bistånd respekterar mänskliga rättigheter och strävar mot att utveckla demokratin (men det bör å andra sidan krävas av alla andra länder också).

Diskussionen om bistånd bör ta sin utgångspunkt i att rika länder är skyldiga att kompensera fattiga länder för en orättfärdig fördelning av världens resurser – och för regeringen bör frågan vara hur man på bästa sätt fördelar den här kompensationen för bästa möjliga resultat. Uganda behöver inte mindre stöd för att landet har en förfärlig lagstiftning mot homosexuella – snarare tvärtom. Det är viktigt att regeringen gör sitt yttersta för att se till att Ugandas befolkning fortfarande får bistånd och att landets HBTQ-aktivister får det stöd de förtjänar och behöver.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se