Stäng
februari 15, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Socialdemokraterna är INTE Raif. Bilden tagen från en demonstration utanför den saudiska ambassaden i London. Foto: Tim Ireland/AP/TT

Socialdemokraternas strutstaktik måste straffa sig

I fredags skulle bloggaren Raif Badawi piskats igen. Han skulle ta emot ännu en omgång, 50 av de totalt 950 rapp han tilldömts för att han bloggat kritiskt om regimen i Saudiarabien. Men piskningen ställdes in, på nytt. En orsak är medicinska skäl, Badawi anses vara i för dåligt skick efter de första piskrappen för att kunna ta emot fler i nuläget. Ett annat skäl är sannolikt omvärldens protester, och det faktum att Raif Badawi uppmärksammats i medier världen över. Det gör att fler skulle märka om han piskas ihjäl, fler skulle reagera.

Bland de som protesterar och kräver att Badawi ska släppas fri finns Amnesty, DN och Svensk PEN-klubben. En röst som inte hörs tillräckligt är Sveriges regering, i stället fortsätter att hålla dörren öppen för mer vapenexport till Saudiarabien.

Den senaste tiden har frågan diskuterats flitigt i alla medier, i riksdagen och med alla politiska partier. Miljöpartiet har sedan de pressats hårt tvingats släppa lojalitetstystnaden som hör regeringssamarbete till, men det räcker inte. Fortfarande är Socialdemokraternas tystnad närmast öronbedövande.

Fortfarande är det svårt för Stefan Löfven att kalla Saudiarabien för en diktatur. Fortfarande vägrar Socialdemokraterna lova att hålla fast vid partiets kongressbeslut från 2013.

Vi har nu i en rad artiklar påtalat det ryggradslösa och fega i detta agerande från regeringen, vi har påmint om att socialdemokratin utlovat ”feministisk utrikespolitik” och vi har framfört argumenten så många gånger att hälften vore nog. Detsamma gäller andra partier, organisationer och opinionsbildare. Motståndet mot Saudiavtalet har formulerats från alla håll.

Trots det fortsätter socialdemokratins strutstaktik och det är lätt att få bilden av ett parti som inte vågar stå för något alls.

De klarar varken att rakryggat formulera argument för nyttan med att förlänga avtalet eller att säga att de ska riva upp det. I stället tycks strategin gå ut på att hoppas att folk ska glömma bort det hela.

Men regeringen ska inte tillåtas business as usual. Att vägra prata om Saudiavtalet är inte en strategi som ska få lyckas. Fortsätter man sälja vapen till Saudiarabien medan de som där begär yttrandefrihet piskas till döds är det oförenligt med de värderingar Löfven och regeringen själva påstår att de har.

Stefan Löfven var en av alla de världsledare som åkte till Paris och manifesterade för yttrandefriheten efter attacken mot Charlie Hebdo. Han måste inse att det inte räcker att beklaga dödsoffer i efterhand. I bland måste man stå upp för yttrandefriheten även man är rädd att stöta sig med viktiga intressen.

Detsamma gäller de socialdemokrater som inte offentligt protesterar mot partiledningens tystnad och feghet. De måste sluta vara mer lojala med partiet än de är med vad som är rätt och riktigt. De måste sluta hålla tyst. För man måste våga göra sånt som är farligt ibland. Annars är man, som ni vet, bara en liten lort.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se