Stäng
maj 8, 2018
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Pontus Lundahl/TT

Socialdemokraterna bäddar för katastrofval

Socialdemokraternas nya migrationspolitiska inriktning har fått stenhård kritik. Inte bara från politiska motståndare som Centerpartiet eller från oppositionen i Vänsterpartiet. Inte bara från opinionsjournalister, aktivistiska nätverk som #vistårinteutTCO:s ordförande eller från Fackligt center för papperslösa.

Nej, även ledande socialdemokrater är besvikna och förbannade. Sara Karlsson (S) valde att lämna sin riksdagsplats i protest. Riksdagsledamoten Magnus Manhammar (S), ordförande för Socialdemokraterna i Karlskrona, har riktat hård kritik mot både partiledningens nya flyktingpolitik – och mot det förbudstänk i tiggerifrågan som alla vet att S planerar att presentera (man vet bara inte när). Även Socialdemokraterna i Växjö har kritiserat partiledningens vägval. Socialdemokraterna i Gävle skriver att partiledningen brutit sitt löfte och tar avstånd från den retorik som är ”utpekande och skuldbeläggande mot människor födda i andra länder än Sverige, som flytt hit för sina liv”. Elin Lundgren, som är ordförande för S i Gävle, berättar på twitter att hon fått ägna mycket tid åt att ”trösta/samtala/filosofera med de egna medlemmarna som är mkt mkt besvikna”.

Till och med de som försvarar den nya politiken, som S-ideologen Marika Lindgren Åsbrink, riktar försiktig men skarp kritik mot partiets kommunikation och signalpolitiska utspel.

Detta är bara ett fåtal exempel av många på vilka reaktioner den stenhårda asylpolitiken omedelbart väckte inom det socialdemokratiska partiet.

I bakgrundssamtal kan man höra förtroendevalda socialdemokrater på hög nivå tala om att eftervalsdebatten och kongressen 2019 – striden om vilket parti S ska vara i framtiden – nu blivit minst lika viktigt som höstens val.

Bland politiska reportrar, opinionsjournalister till höger och vänster, samt hos folkvalda socialdemokrater och gräsrötter, diskuteras också intensivt efter söndagens partiledardebatt hur Stefan Löfven kunde göra en så oerhört svag insats? Löfven var ingen skicklig TV-debattör när han blev partiledare men han har med åren lärt sig att lita på att han är som bäst när han är sig själv. I dag är han ofta en av de bättre partiledarna i dessa sammanhang. På söndagen fungerade ingenting, allt blev liksom fel, även när han hade rätt i sak. Den vänligaste recensionen har Göran Greider levererat i ett försvar för rätten att misslyckas i TV-debatter:

Dessutom tog Löfven inte ens strid för den nya migrationspolitik han presenterat bara två dagar tidigare. Den asylpolitiska offensiv som rullades ut på fredagen blev till en undvikande defensiv i Agenda-debatten.

En möjlig orsak är att den interna mobiliseringen mot den nya flyktingpolitiken skakar partiet på riktigt. Att reaktionerna är väsentligt starkare än valledning och partiledning hade räknat med.

Den bilden förstärks nu, när Socialdemokraternas fem sidoorganisationer öppet går emot partiledningen bara månader innan valdagen. SSUS-kvinnor, S-studenter, HBT-Socialdemokrater och Socialdemokrater för tro och solidaritet har samtliga vänt sig mot hela eller delar av den nya flyktingpolitiska given.

Den interna kritiken brukar vara lätt att slå ifrån sig när det går väldigt bra för ett parti. Men Socialdemokraterna ser ut att vara på väg mot ett historiskt uselt valresultat. I en sammanvägning av alla viktiga opinionsmätningar ligger man på 26,6 procents stöd, nära katastrofsiffrorna som tvingade bort Håkan Juholt från partiledarposten. De tappar dessutom förtroende i många av de avgörande sakfrågorna. I frågan om invandring och integration har förtroendet inte stärkts av de senaste årens förändrade flyktingpolitik.

Stefan Löfvens position är naturligtvis inte hotad innan valet. Han är på goda grunder väldigt omtyckt som person och rörelsen har stort förtroende för honom som partiledare.

Men om partiet inte ödmjukt utvärderar och omprövar sin strategi kommer de att göra valrörelse med både usla förutsättningar och en demobiliserad – helt aventusiasmerad – väljarbas.

Resultatet riskerar att bli en total katastrof.

Sök på Politism.se