Stäng
september 28, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Vávra Suk, chefredaktör för Nya Tider och medgrundare av Nationaldemokraterna. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Släpp in nazisterna på redaktionen i stället för att låta bokmässan dra lasset åt er

En sak kan nog alla enas om: Debatten om Bokmässan och Nya Tider har vuxit bortom rimliga proportioner och de nazinära propagandabladen vann en propagandaseger.

Nu handlar debatten dock knappt ens längre om grundfrågan, särskilt sedan mässan är över. I stället träter vi om yttrandefriheten som sådan, i sig ett problem eftersom den i sin lagform regleras mellan stat och individ. Inte mellan bokmässa och högerextremistisk tidning. Detta sakargument har jag och andra fört fram gång på gång men det ogiltigförklaras likförbannat, eftersom andra debattörer tycker att det känns som om detta ändå är föremålet för debatt.

Det är alltid viktigt att respektera andras subjektiva upplevelser, till exempel Janne Josefssons, men det är viktigt att också komma ihåg att sanningen inte förändras bara för att man har starka känslor.

En delvis annan, delvis överlappande, argumentation hittar på vi kultursidorna. Expressens kulturchef Karin Olsson satte ribban redan i slutet på augusti när hon ville ge en bild av ”den komplexa verkligheten” genom att sätta Adonis poesi (alltid kritisk mot islam, ibland djupt föraktfull mot muslimer) bredvid Nya Tiders produktion. En riktig tankenöt att kunna skilja på Adonis utfall och Nya Tider, antyder hon, som om tänkande människor – eller för all del arrangörerna av Bokmässan – inte kan förväntas klara att värdera väsensskilda uttryck var för sig. Som om vi måste vara antiintellektuella med flit.

Hennes inställning ekar i kollegan Jens Liljestrands text från tisdagen där han tycker att alla ska ”packa väskan, vässa argumenten” och komma till bokmässan för att bli en del av ”slagfältet” mellan åsikter mot lögner, sanning mot faktaresistens.

Också DN Ledares Erik Helmerson ansluter till samma linje när han på onsdagen menar att Nya Tiders medverkan på Bokmässan ”revitaliserar” debatten, ”öppnar nya tankegångar” och ”pumpar in syre”. Mer debatt, inte mindre, helt enkelt.

Men Helmerson och Liljestrands mobiliserade och friskt syresatta intellekt kommer förstås aldrig att stötas eller blötas mot Nya Tiders förintelseförnekande skribenter.

Tvärtom handlar det här om en yttrandefrihetspose, där herrar debattörer känner att just deras jobb i DN:s och Expressens monter blir viktigare när en tidning som distribuerats av våldsamma Nordiska motståndsrörelsen också finns på plats.

Helmerson och Liljestrand kommer aldrig själva sätta sig och diskutera den ”judiska elitens” ”hänsynslösa” globala agenda (som diskuteras i Nya Tiders intervju med ”förintelseskeptikern” Gilad Atzmon) med Vávra Suk eller hans medarbetare. De kommer inte heller – i den revitaliserade debattens och yttrandefrihetens namn – själva ta in den typen av inspel på Expressen Kultur eller DN Ledare.

Nej, det är ett lass de nog tycker att Bokmässan – och kanske en odefinierad någon annan – bör dra själva, medan Liljestrand och Helmerson för värdigare och mer verklighetsnära samtal i egna montrar.

Även Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg anser att Nya Tider bör beredas plats på Bokmässan. På onsdagen skriver hon att ”Bokmässan är en mångmiljonbusiness där vi bygger varumärken, kränger böcker och saluför åsikter som det självgoda majoritetssamhället accepterar” på ett sätt som antyder att de inte kan förväntas ta ställning till innehållet utifrån värderingar. Samma argument kan förstås i så fall appliceras på Aftonbladet och Aftonbladet Kultur.

”Att ha en nazifri bokmässa är en sak, men är vi säkra på att det är den enda gränsen vi kommer dra?” frågar Linderborg. Återigen: Med den logiken kan vi naturligtvis också ifrågasätta om inte Aftonbladet och Åsa Linderborg balanserar på en lika slak lina.

Nu när man inte publicerar nazister eller släpper fram Nya Tider i tid och otid på kultur- och debattsidorna – vilka andra gränser kommer att dras? Får man inte tycka nånting i det här landet längre? Råder censur?

Åsa Linderborg ifrågasätter också det strategiskt riktiga i att avstå samtal med fascister. Mitt svar är att man måste våga göra en värdering. Som den Aftonbladets tidigare publisher Jan Helin gjorde när han sa nej till annonser från Sverigedemokraterna inför valet 2010. Inte av strategiska skäl, för att manövrera ut SD, utan för att han gjorde en värdering. Man kan göra en motsatt värdering också, men det är i värderingen beslutet måste bottna.

Ska man nu alltså av strategiska skäl uppmuntra samtal med fascister undrar jag om den inställningen kommer att prägla också kultursidan framöver – eller om det återigen är just Bokmässan som ska dra detta lass? Kommer Linderborg sätta sig med Nya Tiders Sanna Hill och panelsnacka om den senares uppfattning att apartheid i Sydafrika ”gynnnade svarta”? Eller är det upp till nämnde någon annan?

Vem är det som ska föra samtalet med Nya Tider om deras entusiastiska hyllning till Gyllene Grynings våldsamma stormning av teaterföreställningen ”Corpus Christi”? I texten beskriver skribenten gillande skillnaden mellan Grekland och Sverige: Här hade polisen antagligen ingripit, men Gyllene gryning fick minsann, med skydd av kravallpolis, ropa att regissören ”var ‘bög’, ‘hora’ och ‘albanjävel'” och kände ett tyst stöd från ordningsmakten.

Se där en revitaliserad kulturdebatt i det fria ordets namn. Hoppas någon annan tar den.

Sök på Politism.se