Stäng
maj 19, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Hasse Holmberg / TT

Skadlig och dålig tiggerijournalistik

Tiggarläger omsätter miljonbelopp, dundrar tidningen Hela Hälsingland på nyhetsplats i en illa underbyggd och rätt märklig artikel.

Mycket av uppgifterna i texten tycks vara direkt felaktigt, så snart Nyheter24 och Aftonbladet tittar lite närmare på det hela. Även polisen backar från uppgifterna lite senare. Också i Göteborg ansluter sig polisen och ifrågasätter ”den stora konspirationen”.

Samtidigt: Inte ens om uppgifterna vore korrekta skulle det vara så anmärkningsvärt: Det enda som framgår är att tiggarna möjligen får ihop mindre än 200 kronor per dag. En förvisso osannolik siffra, många får oerhört mycket mindre varje dag, som ändå fortfarande bara skulle bekräfta det vi redan vet: att de lever i absolut fattigdom.

Uppgifterna om att det förekommer kriminalitet bland människor som tigger är inte heller någon nyhet för någon. I vilka grupper utan hus, hem, mat och medel förekommer det inte kriminalitet? Vem skulle inte bryta mot lagen om det var nödvändigt för ens överlevnad?

Diskussionen om att det är ”organiserat” är också rätt udda. Ända sedan tiggeriet började märkas i våra städer har de som arbetar nära människor som tigger för sitt uppehälle påtalat att det ofta organiseras familjevis. Man delar på pengar, någon kanske samlar in pengar från flera för att de inte ska rånas, man börjar titta på vilka platser som fungerar bäst och sämst. Det är att organisera sig och det gör man förstås för att man vill klara sig så bra som möjligt på de pengar man får.

Sätter du dig och tigger ensam långt ute i de gamla skogarna i Norrlands inland lär du inte träffa många människor som kan ge dig pengar. Att därför sätta sig centralt i Stockholm, centralt i Umeå eller centralt i Lund är därför smartare. Tipsar du en vän om denna grundläggande insikt har ni i någon mån organiserat er. Bestämmer ni er för att inte sitta bredvid varandra, utan på var sin plats, har ni definitivt organiserat er. Mer dramatiskt än så behöver det inte vara.

Samtidigt finns förstås människohandel, cynisk exploatering och åtskilliga vidriga exempel på hur den starkes rätt råder i utsatthetens djungel. Där har våra myndigheter en mycket viktig uppgift att ingripa, för samhällets skull men framför allt för brottsoffrens skull. Men det där är dels redan olagligt – och dels är det inte det vanliga.

När nyheten från tidningen Hela Hälsingland började spridas hakade alla på. I sociala medier spreds den snabbt av en massa ”vad var det vi sa?”-trumpetare och snart hade Metro, Aftonbladet och Expressen hakat på och börjat sprida den felaktiga och illa udnerbyggda nyheten. Sverigedemokraternas Mattias Karlsson fick gapa loss i Expressen. VAD VAR DET VI SA? SHA LA LA LA LA LA.

Fast han hade fel. Nyheten var fel. Det var rätt så dålig journalistik.

Men en hel del av de som läste nyheten i Hela Hälsingland, i Expressen, i Aftonbladet eller i Metro fick ändå sin fördomsbild och sin förväntan bekräftad. Medierna gjorde dem den otjänsten. Frågan är om den mer sanningsenliga bild som nu sprids reder ut det hela?

Jag är tveksam – och tror att artiklarna snarare underblåser de orättvisa och ofta rasistiska misstankar mot romer eller andra fattiga EU-migranter som många redan bär på. Det är i så fall inget vidare betyg till journalistiken.

– Om fattigdom beskrivs som organiserad kriminalitet slipper man ta tag i den riktigt svåra frågan: att folk är fattiga, säger Erik Nord, polischef i Göteborg, till Göteborgs-Posten.

Det är en sanning både politiken och medierna bör reflektera mer över.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se