Stäng
juni 18, 2015
Nils Westling, medarbetare
En syrisk pojke lyfts över gränsen till Turkiet. Foto: Lefteris Pitarakis / AP / TT

Ska man någon gång vara medmänsklig så är det nu

Vi hade knappt hunnit börja begripa att 50 miljoner människor var på flykt i världen (något som skapade rubriker för ett år sedan), förrän FN:s flyktingorgan UNHCR uppdaterade siffran. Just nu är nästan 60 miljoner människor på flykt i världen.

Ökningstakten är den snabbaste någonsin, skriver Dagens Nyheter.

Detta sammanfaller, föga förvånande, med att antalet konflikter i världen ökar. Efter en period av utveckling mot alltmer fred, är världen nu i en utveckling mot allt fler konflikter.

Man hade kunnat tänka sig att när flyktingkrisen växer så skulle också engagemanget för flyktingars väl och ve växa.

När arbetslösheten stiger kan ju ingen politiker gå ut och säga att vi behöver färre jobb. Och när förlossningsvården går på knäna kan ingen kräva färre sjuksköterskor.

Men när antalet människor på flykt i världen ökar med tio miljoner på ett enda år, då är en enormt stor andel av europeiska politikers svar att arbeta för att färre ska kunna ta sig hit.

Många tycks se klyschan ”vi kan inte hjälpa alla” som ett argument för att inte hjälpa någon.

Det är skamligt, och kan inte förstås på något annat sätt än att många har svårt att se på världens flyktingar som jämlikar – människor med samma värde och grundläggande mänskliga rättigheter som dem själva.

För att försöka ta in vad flyktingkrisen innebär för några av de 60 miljoner individer som befinner sig på flykt, vill vi återigen lyfta Carina Bergfeldt och Magnus Wennmans fantastiska reportage från i våras, om barnen på flykt från krigets Syrien.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se