Stäng
februari 6, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Lars Stjernkvist ger sig på populär S-politik. Foto: BERTIL ERICSON / TT

Shekarabi är inte Sjöstedts marionettdocka

I förra veckan skrev vi om hur ett antal S-politiker börjat sabba för regeringen Löfven genom att argumentera för att vinstjakten i välfärden ska få fortsätta. Utspelen går emot såväl den egna partiledningen som folkviljan, och positionerar dessa politiker i direkt konflikt med facket.

I går fortsatte samma diskussion i SVT:s Agenda, där Lars Stjernkvist (S) försökte argumentera ner regeringens och Vänsterpartiets linje, som företräddes av Jonas Sjöstedt (V). Det var en intressant diskussion eftersom den så tydligt visade att Stjernkvist inte har något att komma med, inget kött på benen.

 

Hans politiska linje är att man ska ”komma överens”. Vad man ska komma överens om förblir dock ett mysterium. Innehållet säger han nämligen inte ett ord om – och han kräver inte att högern flyttar sin position över huvud taget.

Kanske vill han uppnå det som den urvattnade friskoleöverenskommelsen 2013 redan enats om? Kanske vill han inte ens gå så långt?

Det enda man kan vara säker på är att han vill undergräva förtroendet för förslagen i Ilmar Reepalus utredning.

Om han och andra plötsliga S-kritiker läst den får man låta vara osagt. Men att några invändningar i sak inte förekommer kanske antyder något.

Det här är tyvärr symptomatiskt för en del av socialdemokratins nutidshistoria. Så fort partiet ställer sig bakom förslag som innebär faktiskt förändring i progressiv riktning så får ett antal sossar kalla fötter och försöker skjuta ner förslaget. Även om det går emot både folkviljan och underminerar ansvariga statsråd, i detta fall Ardalan Shekarabi, som i Stjernkvists beskrivning reduceras till Jonas Sjöstedts (S) marionettdocka.

För högern och näringslivslobbyn är det förstås ett perfekt läge. De kan – ännu en gång – luta sig tillbaka och småfnissa åt hur sossar gladeligen skjuter ned populär S-politik åt dem.

Vad är det som Stjernkvist och de andra tycker är fel i till exempel Kommunals utredare Torbjörn Dalins resonemang? Eller i Oskar Taxéns juridiska analys av förslagen? Var hittar Lars Stjernkvist brister i LO:s utredare Kjell Rautios argumentation?

Kanske är det så att de inte tycker att fackens envetna, omfattande och ytterst seriösa arbete med frågan inte ens förtjänar att bemötas. Det säger i så fall något.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler