Stäng
september 16, 2018
Politism, redaktion
Foto: Henrik Montgomery/TT

S och M förlorar om politik blir en tävling i främlingsfientlighet

Sverigedemokraternas ökning är inte ödesbunden. Om man däremot tittar på partiets väljarstöd är det ändå lätt att få den uppfattningen.

I varje riksdagsval som partiet ställde upp i fram till 2014 fördubblades väljarstödet och även i år var SD det parti som ökade mest. Internationella studier av liknande partier bekräftar också att detta inte bara gäller SD utan högerpopulistiska partier i allmänhet.

Det är viktigt att skilja på symptom och verkliga orsaker när partiers väljarstöd förändras. Sett över tid så ligger inte förklaringen till SD:s framgångar i att människor blivit mer negativa till invandring eller mer ”rasistiska”, eller ens mer kritiska till mångkultur. Tvärtom går den långsiktiga opinionsutvecklingen åt det andra hållet.

Att försöka minska stödet för SD genom att anamma deras politik och verklighetsbeskrivning på dessa områden är därför inte verkningsfullt – tvärtom visar erfarenheten, kanske tydligast från Danmark, att detta bara stärker och legitimerar dem. Forskning visar dessutom att det är mycket svårt att vinna tillbaka konvertiter till denna typ av partier. Vare sig socialdemokratiska eller borgerliga partier har varit framgångsrika med att vinna tillbaka dem som klivit över ”tröskeln” till högerpopulismen. Ofta är det steget ganska stort och då är det svårt att gå tillbaka.

I stället borde partierna fundera på orsakerna till varför dessa partier växer. Som tur är finns det faktiskt verklig forskning på det området och här har ekonomer bidragit till insikter som inte statsvetarna har klarat av. Sirus Dehdari vid Stockholms Universitet har visat att människor som blivit varslade om uppsägning under finanskrisen i högre utsträckning röstade på SD och en forskargrupp bestående av Olle Folke, Torsten Persson och Johanna Rickne har visat på den betydelse som bland annat försämringen av a-kassan innebar under andra hälften av 00-talet.

De konstaterar att människor som varit ”insiders” på arbetsmarknaden ofta går till den här typen av partier när de känner att jobb och trygghet är hotade. Det påminner lite om Weimarrepubliken där nazisterna inte främst vann stöd hos trasproletariatet som alltid haft det dåligt utan från en medelklass som kände att de hade mycket att förlora.

Socialdemokraternas valstrategi inför årets val var helt inriktad på symptomen och väldigt lite på orsakerna till SD:s framgång. Strategin gick lite förenklat ut på att först ”spela oavgjort” med SD i migrations- och kriminalpolitiken för att sedan ändra dagordningen till att handla om välfärd. Problemet med den typen av strategi – som föga framgångsrikt testats av Socialdemokraterna i Danmark – är att du aldrig kan spela oavgjort i dessa frågor. I en tävling om vilka som är mest restriktiva kommer högerpopulisterna alltid att vinna. Och du riskerar att förlora din själ på vägen. I Danmark har det gått decennier av anpassning till Dansk Folkeparti och ändå fortsätter politiken att vara en tävling i främlingsfientlighet.

Det som gjorde att Socialdemokraterna lyckades byta dagordning var interna protester som gjorde att ett planerat utspel om tiggeriförbud ställdes in. Partiledningen kunde också konstatera att väljarna fortsatte lämna och att valarbetarna demobiliserades samtidigt som dagordningen fortsatte att främst handla om migration och brottslighet. Någonstans där valde partiet att byta spår vilket också förstärktes av utspel om höjd pension och familjevecka och underlättades av sommarens skogsbränder. Men innan dess fick vi se socialdemokratiska ministrar som förklarade att gratis kollektivtrafik för unga berodde på en striktare migrationspolitik. Knappast en argumentation som smakade bra i munnen för socialdemokratiska valarbetare.

Om partier som Sverigedemokraterna ska kunna bemötas krävs det en politik som hanterar dess orsaker. Det handlar då om fungerande omställning i arbetslivet. Människor som känner att deras jobb och status är hotad behöver kunna känna framtidstro och trygghet. Det handlar om exempelvis kompetensutveckling men även om en fungerande a-kassa och vägar från gamla till nya jobb. Här behöver politiken utvecklas och det finns även en viktig roll för arbetsmarknadens parter.

I dag finns det bra system för kompetensutveckling för de som blivit uppsagda. Men det behövs mera av lärande i arbetet. Gruppen ”insecure insiders” på arbetsmarknaden behöver enkelt uttryckt bli mer ”secure”. Här tror jag svenska politiker ”överlärde” av framgångarna för Donald Trump.

Under 2017 handlade kommunikationen väldigt mycket mer om att bekräfta människors oro och väldigt lite om att peka på lösningar och ingjuta framtidstro.

Carl Melin.

Sök på Politism.se