Stäng
november 8, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Ilmar Reepalu presenterar ett delbetänkande av välfärdsutredning under en pressträff i Rosebad i Stockholm. Foto: Jonas Ekströmer / TT

Reepalus förslag om vinst i välfärden är bra – och nu blir det en valfråga

Det blir svårt att komma överens. Det är en självklar slutsats efter att regeringens utredare Ilmar Reepalu på tisdagen överlämnat sitt delbetänkande ”Ordning och reda i välfärden” till ansvarig minister Ardalan Shekarabi (S).

I P1 dundrade inbjudna företags- och friskolelobbyister genast mot förslaget, Svenskt Näringsliv skickade sekundsnabbt ut pressmeddelande om att Reepalus utredning är ”ett slag mot hela den svenska företagsamheten, en attack mot grundprinciperna för ett fritt näringsliv” (snälla nån!). Dessutom har alliansen gemensamt gått ut och slagit fast att ett ”generellt vinsttak är en omöjlighet” om de ska kunna göra upp med regeringen.

Problemet är inte dessa våldsamma reaktioner i sig, det är i någon mån en del av spelet inför en kompromiss. Problemet är ju att förslaget redan är ett kompromissförslag.

Här finns inget av det som de skarpaste kritikerna ropat efter, en reglering som tar bort de vinstdrivande privata företagen från välfärden. I stället accepteras vinster, men med ett tak för hur mycket man får slussa ut ur verksamheten just den vägen. Här ligger betoningen på främst skolområdet, när alla vet att problemen med vinstintresse i välfärden är lika stort på i princip alla områden.

Så medan Ilmar Reepalu lägger ett förslag som han – och den rödgröna regeringen tillsammans med Vänsterpartiet – nog menar är ett försök att mötas på halva vägen stormar oppositionen ut ur rummet som om han föreslagit att Sverige ska bli Sovjet.

Presentationen av ”Ordning och reda i välfärden” var annars en pedagogisk genomgång av problematiken. Reepalu betonade bland annat att vård som styrs av efterfrågan inte klarar att sätta den med större behov främst, vilket den ska göra. I dag sviker den dessa ideal.

Han förklarade hur skollagens krav på en likvärdig skola som uppväger skillnaden mellan barn med olika förutsättningar inte är förenlig med ett kundperspektiv. I dag lever skolan inte upp till detta lagkrav. Han visade hur friskolor främst vänder sig till elever från goda förhållanden, eftersom det är lättare att hitta vinstmarginalerna då.

Dessutom berättade Ilmar Reepalu hur redan dessa små regleringar som föreslås hade gett 4,5-5 miljarder kronor mer till svensk välfärd bara under 2014, och 20 miljarder kronor mellan 2005 och 2013. Pengar som hade kunnat gå till bättre kvalitet, bättre villkor och många tusentals fler anställda. Pengar som hade gett våra elever, äldre och sjuka ett bättre bemötande och bättre resultat.

Reepalu var övertygande – förutom när det gäller hur förslagen ska bli verklighet.

För det blir, som sagt, svårt att komma överens. I alla fall när politikerna på högerkanten håller för öronen och skriker ”lalalalalala” så fort förslag som kan lösa problemen kommer på tal.

För civilminister Ardalan Shekarabi måste situationen vara frustrerande. Han har fått ansvar för de två troligen viktigaste reformer som regeringen vill genomföra under mandatperioden. Den om krav på vettiga arbetsvillkor och löner i offentliga upphandlingar samt den här regleringen av vinst i välfärden. Två reformer med brett stöd i opinionen och två förändringar som skulle göra att skattebetalarnas pengar hanteras med betydligt större ansvar. Men i båda fallen ser politiken nu ut att skjutas ned för att oppositionen har fler mandat än regeringen och Vänsterpartiet.

Å den andra sidan kan man se det som en bra förberedelse inför framtiden.

Förslaget om schyssta villkor i offentlig upphandling och Reepalus förslag kan snarare tjäna som ett första och andra vallöfte från de rödgröna partierna inför 2018. Förankrat, genomarbetat och väl förberett.

2018 kan komma att bli året då de här konflikterna kommer att avgöras på riktigt.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se