Stäng
juni 18, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Stefan Jerrevång/TT

Rädda Stefan Löfven från pr-nissarna

Naomi Klein beskriver i en intervju hur Tony Blairs Labour vann val med ”samma typ av tomma PR-taktik till politik som du skulle använda för att sälja diskmedel” medan Jeremy Corbyn avvisade ”marknadsbaserad, varumärkesbaserad politik”. Det där förenar Corbyn i stor utsträckning med Bernie Sanders.

Och det borde kunna förena dem med Löfven.

Efter Donald Trumps framgångar i USA märktes snabbt en skillnad i den svenska politiken. Socialdemokraterna justerade tonläge och tilltal. Globaliseringen problematiserades. Människors oro skulle tas på allvar och adresseras, ojämlikhet och klass sättas i centrum. Löfven skulle inte sätta sin fot på nåt jävla DJ-battle i Almedalen, han skulle inte ens besöka Gotland om det inte handlade om militära spörsmål. I flera medier kunde vi läsa om källor inom S som avslöjade att en ny PR-strategi var att ”låta Stefan vara Stefan”. Svetsarbakgrunden skulle nu gå att sälja på. Så såg marknadsundersökningen ut.

Sen vann Emanuel Macron, som säger sig vill styra Frankrike som ett start-up-bolag. Plötsligt var det kärleken till finkultur och bildning, mittensamarbete, liberalism och det vackra och sköna EU-samarbetet som var på modet. Ännu en gång ryckte strategerna ut och började justera tilltal och tonläge. TJENA ANNIE OCH JANNE VILL NI SITTA I REGERING?

Hur det låter om en månad eller ett halvår vet ingen. Inte S-strategerna heller. Strategin är kortsiktig, rörlig och oförutsägbar. Kör på allt som funkar, en stund. Jag tror att det finns anledning att ompröva den strategin.

Tiden är inne för en svensk Jeremy Corbyn. Så skriver Daniel Suhonen (S), chef för fackliga idéinstitutet Katalys, i Expressen Kultur.
– Socialdemokraterna står i mitten i svensk politik, säger Stefan Löfven (S).

På sätt och vis har båda rätt.

Svensk socialdemokrati står definitivt nära mitten och de som styr partiet är i stor utsträckning personer som identifierar sig som mitten. Jag tror inte att vi kommer att få se detta förändras nämnvärt under de närmaste åren. Även om en ordentlig vänstersväng inte minst i ekonomiska frågor och arbetsmarknadsfrågor verkligen hade behövts.

Men vad som inte borde vara omöjligt är att låta Stefan Löfven vara Stefan Löfven, inte för att pr-nissarna tycker att det är rätt just nu, utan för att han är den han är. Och att den som vågar vara sig själv – nej, reklamisar, tyst med er, jag menar inte ”spela på det autentiska för att tilltala väljargrupperna x och y” – faktiskt kan nå fram och nå ut och knyta an. Som människor gör.

När jag pratar politik med personer som är intresserade av politik men som inte arbetar med att följa politiken på heltid får jag alltid avkoda partiledarnas budskap och retorik, och förklara vad det är de vill signalera, vilken tidigare politiker de gör referenser till, vilka gamla valslogans som parafraseras och vad de försöker dölja genom sina formuleringar. Jo, så illa ställt är det i dag.

Jag längtar så efter politiker som inte försöker linda in sina budskap, som inte försöker döda tid i intervjuer för att slippa svara på frågor, som vågar säga att de tycker att det ena är viktigare än det andra.

Och medan vissa politiker kanske har anledning att frukta ett politiskt samtal som förändras på det sättet tror jag inte att det finns någon anledning för en Stefan Löfven att ängslas.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler