Stäng
februari 14, 2014
Eric Rosén, chefredaktör
Cilla Benkö, vd för Sveriges Radio. Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX

Public service eller public confusion?

Sveriges Radio och Sveriges Television har ett svårt uppdrag, och det är oerhört viktigt att de hamnar rätt och klarar att förhålla sig till politiken och debatten på ett rättvist sätt.

”Opartiskheten är grunden för vår trovärdighet” deklarerar Sveriges Radio och många har understrukit att det är extra viktigt i tider då opinionsjournalistik, personliga röster och opinionsbildning står högt i kurs i medierna. Jag håller med. Initiativ som Politism gör att public service roll och funktion blir ännu tydligare.

Jag älskar SVT och Sveriges Radio av just dessa anledningar, och för det faktum att de gör samhällsprogram som ingen annan kan eller vill göra.

Men lika viktigt för trovärdigheten är att public service visar att de vet vad de håller på med. Detta måste tittarna – medborgarna – känna starkt och tydligt. Något som tyvärr inte har varit fallet det senaste året. Den senaste tiden har vi haft flera exempel på hur man från ledningens sida visat sig ha svårt att förhålla sig till och dra slutsatser av debatterna om de olämpliga skämten på Guldbaggegalan, kring nya P1 Debatt och inte minst i diskussionen om Kartellen och Timbuktus omdiskuterade låt.

Och nu märks det starkare än någonsin när Soran Ismail och Daniel Nordström inte längre kan ha samma roller.

Public service har så stora problem i sin argumentation att man får känslan av att de inte själva är säkra på vad deras linje är. Det är den absolut värsta känslan man kan ha inför utgivare och redaktörer. Det handlar mindre om att man måste hålla med om allt och mer om att man måste kunna lita på att de vet varför de tar de beslut de tar.

Många frågor kräver svar efter den senaste veckan:

  1. Om Soran Ismail är för politisk under ett valår – hur kan han vara aktuell de tre andra åren? Betraktas han som opartisk då? Betraktas Morgonpasset-medarbetarna generellt som opartiska? Är det samma med de som medverkar i andra P3-program? I P1? Really? Där finns i så fall en del att fundera över, inventera och stänga av för Sveriges Radio.
  2. Hur kan Lotta Mossberg, kanalchefen för P3 Stockholm, gå ut och sprida den fruktansvärda lögnen om att Soran Ismail sagt sig vilja ”döda” sverigedemokrater som en motivering till varför han inte kan vara med i Morgonpasset? Även om hon tog tillbaka påståendet så småningom är det många som fortfarande tror att detta är anledningen. Hur kan detta inte bli en större fråga för SR?
  3. I SVT Debatt har Sveriges Radios vd Cilla Benkö svårt att tydligt svara på om man får ta ställning mot nazistiska partier om man arbetar inom public service. När hon på twitter ”förtydligar” skriver hon att för henne ”är det självklart att vi talar om partier inom det demokratiska systemet! Inte nazister.” En omöjligt otydlig hållning när vi som i dag faktiskt har nazistiska partier inom det demokratiska systemet i form av Svenskarnas Parti, som fick ett kommunfullmäktigemandat i förra valet. En del talar för att de får ytterligare något mandat i höst. Så frågan kvarstår: Kan den som arbetar inom public service aktivt ta ställning mot nazistiska partier?
  4. Benkö pekade också på att man gjort stora antirasistiska satsningar tidigare. Som exempel nämnde hon ”Min flykt” och ”Hur känns det”. Utmärkta initativ och program, som så mycket annat i Sveriges Radios utbud. Men hade man kunnat göra dessa program under ett valår, med den nya absurdförsiktighet som råder? Det är också en viktig fråga som saknar svar.
  5. I SVT Debatt kom också fram att en SR-chef skickat brev till sina medarbetare om att ”tänka två gånger” och vara ”särskilt försiktiga” med privata uttalanden under valåret också när det rör ”goda saker som mänskliga rättigheter, stå för människors lika värde och jämställdhet”. Cilla Benkö har sagt sig stå bakom sina chefer och frågan är om denna brevuppmaning är förenlig med sändningstillståndets skrivelser om att ”programverksamheten som helhet ska bedrivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv”. Ska den bedrivas så också under ett valår? Eller ska man vara försiktig med sändningstillståndet tills vi har röstat? Det finns en motsättning här.

Sök på Politism.se