Stäng
december 21, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Sandor Ujvari/AP/TT

Politikerna struntar i folket – vapenexporten viktigare än demokrati

Att världen i allmänhet beväpnas mer känns inte som det man önskar sig mest just nu. Att brutala och oberäkneliga diktaturer beväpnas ytterligare med svenska vapen hamnar ännu längre ner på önskelistan.

Ändå ägnar vi oss åt det. Pengarna ska in.

Och vi gör det trots att de politiska partierna lovat att sätta stopp för detta. Ett löfte som makthavarna aldrig tagit på allvar.

Om detta skriver flera freds- och människorättsorganisationer på SvD:s debattsida i dag, och de påminner om vad våra folkvalda lovat:

”Socialdemokraternas kongress har beslutat att Sverige behöver ett regelverk som förhindrar vapen­export till diktaturer och länder som grovt och omfattande kränker mänskliga rättigheter. Miljö­partiet och Vänsterpartiet vill också stoppa ­sådan export. Liberalernas program säger att Sverige inte ska exportera vapen till diktaturer och Kristdemokraternas slår fast att vapenexport inte ska gå till stater med systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter. ”

Det är alltså så att en majoritet av de politiska partierna i riksdagen tydligt lovat sina medlemmar, sina väljare och de svenska medborgarna att någon vapenexport till diktaturer inte ska förekomma. Ändå lyckas de inte göra vad de lovat. Tvärtom: I stället åker näringsminister Mikael Damberg (S) tillsammans med vapensäljarna på Saab till Filippinerna. I stället åker Stefan Löfven (S) till Saudiarabien med Saabs styrelseordförande. Dessutom försöker man sälja svenska vapen till Indonesien. Och så vidare.

Någon egentlig diskussion om problemen finns inte riktigt, eftersom hela upplägget bygger på ett så medvetet hyckleri: I ord säger vi att vi inte ska sälja vapen till diktaturer. I handling gör vi tvärtom.

Från maktens sida tycks man anse att det är ett helt okej upplägg, det är inte så att Socialdemokraternas partiledning inför kongressen söker mandat för att acceptera vapenexport till precis vem som helst, trots att det är den synen som styr i regeringsställning. Det är nästan så att man får känslan av att ministrarna tycker att frågan är för komplicerad för att begränsas av något så futtigt som mänskliga rättigheter, löften, kongressbeslut och folkviljan.

Sök på Politism.se