Stäng
december 9, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Att vara pensionär ska vara en mysig promenad i solen – inte svält och ångest. Foto: Roald, Berit/AP/TT

Politikerna kan inte rycka på axlarna när pensionärerna blir fattigare

”Ska vi nöja oss med att arbetarklassens pensionärer äter sopor?” frågade vi i november, eftersom pensionerna är så låga att många äldre för förlita sig på matsvinn som skänks från butikskedjor. Och för att besökarna på Stadsmissionens äldrecenter i Stockholm, där man får mat för dagen om man annars skulle svälta, gått från 3 000 till 11 000 på bara några år.

Det akuta läget vi beskrev på Politism bekräftas nu i Svenska Dagbladets artikel som visar att de svenska pensionerna är sämst i Norden:

”Enligt statistiken, som gäller 2015, är antalet svenska pensionärer som bedöms löpa risk för fattigdom uppe i 350 000. Det kan jämföras med 148 000 tio år tidigare.”

Att det blir såhär beror förstås på politikernas passivitet. Om man inte gör något alls, utan ställer sig bredvid och tittar på, blir ingenting bättre.

De allra flesta av pensionärerna som riskerar att hamna i fattigdom är kvinnor i arbetaryrken, till exempel undersköterskor eller butiksanställda.

Men politikernas är alltså fortfarande ganska tysta. I stället för att prata om att gå in och satsa på pensionerna hoppas man att börsen ska lösa problemet.

Det är ansvarslöst och destruktivt. Dels drabbar det förstås alla som är pensionärer eller som snart ska gå i pension. Men det gör också att få vill ta viktiga jobb inom till exempel välfärden, eftersom det är jobb man vet kommer leda till fattigdom när man blir äldre.

De politiska partier som inte förstår vilken sprängkraft den här frågan har på sikt kommer att förlora. De rödgröna partierna måste fånga upp pensionsfrågan och våga formulera radikala reformer som bekämpar fattigdomen och ojämlikhet – både för de som jobbar och för de som jobbat klart.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se