Stäng
augusti 6, 2018
Sara Martinsson, skribent
En polis betraktar starten för MC-kortegen till minne av Eric Torell. Foto: Stina Stjernkvist/TT

Polisens mediekritik tecken på okunskap

Efter förra veckans dödsskjutning där 20-årige Eric Torell avled har flera poliser och företrädare för rättsväsendet använt Twitter för att kritisera media.

Polisen Martin Melin var först ut när han i fredags kommenterade en rubrik från Expressen:

Melins huvudkritik var att journalisten som skrivit vid tillfället inte kunde veta något om omständigheterna. Därför upplevde han formuleringarna i texten som vinklade.

Något som han fick medhåll av på Twitter, bland annat från kollegan Viktor Adolphson, som driver kontot YB_Sodermalm:

Även flera andra personer inom rättsväsendet, eller med bakgrund där, har under helgen uttryckt sitt missnöje över mediebevakningen av skjutningen:

Gemensamt för dem som håller till på den här sidan av diskussionen är budskapet att journalistiken ska vänta med att säga något alls tills rättsväsendet (som de ovan citerade alltså själva representerar) är klart med sina interna utredningar.

Kanske tror de att man på så vis skulle begränsa mängden desinformation som finns i omlopp. Men att bara lita på en enda källa är aldrig vägen till den sanna bilden. Tvärtom, snarare. Exakt hur fel det kan bli om endast en sida får utrymme fick vi till exempel se i fallet med 68-årige Lenine, som sköts i Husby 2013.

Då gick polisen själva ut med felaktiga uppgifter om mannens död, något som mycket väl kan ha spätt på den oroliga stämning som senare utmynnade i upplopp.

Det som skiljer en journalist från en kommunikatör på en myndighet eller genomsnittlig person med Twitter-konto, är att journalisten arbetar utefter pressetiska riktlinjer. Det ingår i jobbet att i mesta möjliga mån rapportera sakligt och opartiskt. Särskilt i känsliga situationer som engagerar många och där oron kräver svar fyller journalistiken en oumbärlig roll för att hjälpa människor bringa något sånär ordning i kaoset.

En grundförutsättning för att den uppgiften ska kunna fyllas är dock att journalistiken får vara fri. Den ska inte påverkas av företrädare för statsmakten.

Att poliser och andra inom rättsväsendet ändå anser det lämpligt att ha åsikter om hur journalister gör sitt jobb tyder på en kunskapsbrist om hur media i ett demokratiskt samhälle ska fungera. Att hela debatten dessutom startades av en riksdagskandidat, Martin Melin står på Liberalernas lista inför valet, är minst sagt oroväckande.

Sök på Politism.se