Stäng
december 1, 2015
Hanna Lidström, medarbetare
Hoppas de får mer gjort än bara trevliga middagar! Foto: Thibault Camus/AP/TT

PARISRAPPORTEN: Vad kan vi förvänta oss av COP21?

Nu börjar FN:s 21:a toppmöte om klimatförändringar, COP21.

Mötet är avgörande – det är i princip nu eller aldrig länderna kan sluta ett globalt klimatavtal. Och effekterna av förhandlingarna kommer att påverka oss för lååång tid framöver.

Mötet är inte helt lätt att förstå sig på, med långa förkortningar, komplicerade förhandlingar och oklara beslut. Här kommer en liten guide över sådant du inte vågar fråga.

Vad är ens COP21?
COP står för Conference of Parties (som i förhandlingsparter, tyvärr inte som i fester) och är en konferens under FN-organet UNFCCC, United Nations Framework Convention on Climate Change. 21 står för att det är det 21:a mötet på raken! Årets möte förväntas vara det första som lyckas skapa ett avtal som alla länder går med på, vilket skulle vara historiskt.

Varför är det så jäkla svårt att få till ett avtal?
Helt enkelt för att länder är väldigt olika (ojämlika), med olika stora utsläpp, olika stora möjligheter att minska sina utsläpp och olika stor sårbarhet för klimatförändringar. Till exempel har vi Marshallöarna som riskerar att snart hamna under vattenytan och Saudiarabien vars ekonomi är beroende av olja, vilket ger väldigt olika ingångar i klimatfrågan. Man kan förenkla det genom att dela in det i tre grupper:

  • Industrialiserade länder, som länge har fått bygga sitt välstånd med stora utsläpp.
  • Fattiga länder vars högsta mål är att ta sig ur fattigdom, och behöver få visst utrymme att öka utsläppen.
  • Transitekonomier, länder som generellt räknas som utvecklingsländer men som i dag har både höga utsläpp och ofta ganska gott välstånd, men som historiskt sett har haft väldigt låga eller obefintliga utsläpp.

Det är lätt att förstå hur svårt det är att teckna ett avtal som ska gälla alla dessa grupper (och med stora variationer inom grupperna). I princip alla länder kommer att behöva göra stora avsteg från vad man egentligen vill.

Vad är skillnaden mellan detta möte och klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 som misslyckades?
I Köpenhamn sa man ovanifrån: ”Vi borde sammanlagt minska våra utsläpp med såhär mycket och finansiera såhär mycket, och därför borde ditt land bidra med det här och det här”. Problemet med det var att även om förslagen var tillräckliga för planetens skull så var de för höga för att länderna skulle kunna gå med på dem.

I år har alla länder i stället fått säga själva vad de tror att de kan bidra med och lämnat varsitt INDCIntendent Nationally Determent Contributions. Om man lägger ihop alla INDC:s är det sammanlagt för lite för att hindra en katastrofal uppvärmning, så det räcker ju inte. Men det är i alla fall något alla kan gå med på. Och det betyder ändå något.

Så man kan tänka sig att avtalet kommer på plats men inte blir tillräckligt ambitiöst. Är det fortfarande en poäng att ha det då? Ja, det är det. Speciellt om vi också lyckas få med delar om att kunna utvärdera och höja ambitionerna var femte år i avtalet, något som Sveriges regering prioriterar.

Tiotusenkronorsfrågan: Kommer ett avtal att komma på plats i Paris?
Nja.

Det finns konsensus om att mötet är avgörande. Det som talar för ett avtal är just momentum, många är sugna på att vara med och göra något historiskt. Under alla inledningsanföranden från statschefer var det många stora ord om samarbete, framtid och ansvar. Det som talar emot är helt enkelt att förhandlingarna är väldigt svåra och att många länder har intressen som står i direkt motsats till varandra.

Men själva processen att ta fram INDC:s har varit väldigt viktig! Många länder som inte har haft det innan har i och med detta för första gången behövt upprätta myndigheter och institutioner för att bevaka utsläpp och göra verklighet av politiska klimatbeslut. Det som har hänt innan COP21 skulle alltså kunna vara viktigare än vad som kan hända på mötet.

Om det inte blir ett avtal, betyder det att vi garanterat kommer att se en global uppvärmning på mer än 2 grader?
Nej. Det är inte bra, men det betyder bara att det inte är på global FN-nivå vi kommer att lösa klimatfrågan. Men klimatrörelsen får då i stället lägga vikten på att nationer, kommuner och företag måste göra mer.

Det farligaste som hända om förhandlingarna misslyckas är att vi förlorar hoppet. I sådana fall har vi alla ett ansvar att föra kampen mot hopplöshet.

Sök på Politism.se