Stäng
juli 14, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Hur ser ni på välfärdens framtid? Vem ska betala? Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT

Nu blir välfärdsfrågorna äntligen ideologiska

Det är bara en månad sedan vi Politism skrev att ”den politiska tid vi lever i [inte] premierar småduttande utan löftet om stora förändringar”. Då blir man glad när man läser LO-ekonomernas debattartikel i Dagens Nyheter på fredagen. De skriver:

”De utmaningar vi lyfter fram kan inte lösas med politiskt småduttande. Rejäla reformer krävs.”

Just så.

Att samtliga LO-ekonomer signerar en text med så många viktiga förändringsförslag är mycket glädjande och man hoppas att de politiska partierna lyssnar.

Här konstateras att marknadstänket i skolan måste bort – vinstdrivande skolor borde inte finnas. Regeringen kan inte fega ur i den här frågan hur länge som helst. Samtidigt måste vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning byggs ut, inte minst för att komma till rätta med att arbetslöshet och kort utbildning så tydligt går hand i hand. I debattartikeln finns också krav på fastighetsskatt och utjämning av klyftor, rejäla tag för att få ordning på bostadsmarknaden och mycket annat.

LO kräver också mer pengar till kommuner och landsting. Detta är förstås inget nytt, men en formulering är central:

”Ska staten ta sitt ansvar och finansiera de växande kostnaderna för välfärden? I så fall behöver detta löfte utställas klart och tydligt.”

Det är precis den diskussionen vi behöver ha. Här har vi det politiska valet, här kommer idéerna fram. Här blir det en fråga om vilken inriktning vi ska ha och vilken samhällsmodell som vi tror på.

Finansminister Magdalena Andersson (S) har lovat 20 miljarder till kommuner och landsting. Det är bra, men kommer inte att räcka, och det vet hon också. Moderaternas Ulf Kristersson har sagt att han också tror att det kommer behövas en massa pengar till kommuner och landsting. Inget parti har sagt att det är onödigt med mer resurser. Just nu vill man alltså gå in med en del pengar.

Men vad våra folkvalda undviker att ta ställning till är det politiska ansvaret för växande kostnader i välfärden. Det vill säga: Vill man gå in med ”en del”, eller är man beredd att faktiskt ta på sig ansvaret?

Är detta ett nationellt åtagande eller ska det finansieras genom stadigt stigande kommunalskatter? Ligger det framtida ansvaret på individen?

Olika val får väldigt olika konsekvenser. Därför behövs mycket fler och tydligare svar från politiken. Det handlar om samhällssyn. Och om arbetarrörelsen har självförtroende och visar politiskt mod kommer de inte att förlora en ideologiska debatten om hur vi bygger vår välfärd.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler