Stäng
april 23, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Runt 400 000 demonstranter samlades i New York 2014 för att protestera mot politikerna som inte tar klimatfrågan på allvar. Foto: Jason DeCrow/AP/TT

Nu behöver vi verkligen Miljöpartiet

Vad ska vi med Miljöpartiet till? Den frågan ställde vi oss för snart ett år sedan, efter den kris som slutade med att Åsa Romson försvann från språkrörsposten och ersattes av Isabella Lövin. De politiska nederlagen var åtskilliga redan då. Migrationspolitiken och miljöpolitiken blev allt annat än vad förväntansfulla MP-väljare hade tänkt sig när de gick in i regeringssamarbetet. Förbifart Stockholm byggs, Bromma flygplats blev kvar, Vattenfall sålde vidare de tyska brunkolsgruvorna till riskkapitalister i stället för att lägga ned.

Det har inte blivit bättre sedan dess. Efter terrorattentatet på Drottninggatan har de lagt fram ett huvudlöst förslag som vi och många andra med rätta hånat och kritiserat. Dessutom kunde vi häromdagen läsa att kärnkraften blir kvar under de kommande decennierna, inte direkt vad MP tänkt få ut av energiöverenskommelsen de nu står bakom.

Allt detta märks förstås i opinionsmätningarna. I de senaste mätningarna som redovisats får de ett stöd på 3,2 (Sifo) respektive 2,5 (Inizio) procent, vilket skulle innebära att de åker ur riksdagen. Ett mycket sannolikt scenario, det är svårt att se vad som skulle kunna leda till en riktning vändning.

Detta påpekar också Anna HerdyFlamman i en text där hon konstaterar att MP blivit ett ”skötsamt och fogligt” parti som ingen behöver och som har gjort sig av med sin själ. Anna Herdy har rätt: Just nu behöver ingen det miljöparti som sitter i regeringen. De gör ingen större nytta.

Det är dock inte samma sak som att Miljöpartiet inte behövs.

Klimatfrågan är mer akut än någonsin. En mening som kan skrivas varje dag och vara lika sann, eftersom vi för varje dag kommer ett steg närmare en global katastrof. Politikerna rör sig långsamt som sengångare på Sobril. Policyförändringarna som sker, i Sverige och globalt, är så små att resan mot en framtid med fyra graders temperaturhöjning fortsätter. En nivå som skulle innebära kraftigt stigande havsnivåer, våldsamma översvämningar och intensiva värmeböljor med massdöd som konsekvens. Värmebölja kan låta trevligt, men den som minns 2003 års värmebölja i Europa vet vad det kan innebära. Då dog närmare 70 000 människor. Det exemplet visar vad vi har att vänta om inte våra samhällen förändras.

Våra politiska partier klarar av att raskt kasta fram radikala, kontroversiella förslag när det gäller terrorbekämpning. Eller när det kommer många flyktingar till Sverige. Men de förmår inte formulera genuint radikala förslag i klimatfrågan, alldeles oavsett hur mycket vi vet om farorna eller hur konkreta hoten blir.

Därför behövs Miljöpartiet mer än någonsin.

Men då måste de bli ett radikalt, modigt och mycket kontroversiellt parti som ställer sig längst fram och skriker allra högst i alla frågor som rör klimatet. De måste bli ett parti som på allvar kräver att allt förändras, att vi bygger om världen.

Få partier sitter på så mycket kunskap om klimatfrågan som MP. De vet egentligen att det inte finns tid för några urvattnade kompromisser eller myrsteg mot omställning genom pant på plastkassar eller billigare cykelreparationer. Klarar de av att göra upp med sin längtan efter att framstå som duktiga och trevliga – med sin vilja att passa in – slutar de genast att vara irrelevanta. Då har de chansen att bli historiskt viktiga och akut relevanta för sin tid.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se