Stäng
juni 9, 2015
Nils Westling, medarbetare
Detta är en regnbågsflagga. Ej att förväxla med hakkorsflaggan, som var mycket populär under den period då sex miljoner judar gasades ihjäl i nazisternas förintelseläger.

Nej man måste inte vara neutral mellan nazism och Pride

Om man flaggar med regnbågsflaggan så måste man även flagga med hakkors. Det hävdade en kristdemokratisk kommunpolitiker i Surahammar under en diskussion om ifall kommunen skulle flagga med regnbågsflaggan när Pridefestivalen firas i Västerås.

Nu ska vi inte ödsla allt för mycket energi på ett idiotiskt uttalande från en lokalpolitiker. Surahammars kommunfullmäktige beslutade med bred majoritet att flagga med regnbågsflaggan och något hakkors kommer inte vaja utanför kommunhuset. Men kristdemokratens argumentation är ett symptom på något större. Inställningen att man ständigt måste vara neutral i frågor om rasism och mänskliga rättigheter börjar märkas allt oftare. Det är en obehaglig utveckling.

Här om veckan var vi många som reagerade på att programchefen för Sommar i P1 tycktes önska att färre sommarpratare ska stå upp mot antirasism i år.

För fotbollsklubben AIK verkar det ha blivit för politiskt att delta i Pridefestivalen i Stockholm, så i år ska klubben avstå efter fem års medverkan.

Och det kanske bedrövligaste exemplet av alla är debatten under fjolårets valrörelser om ifall skolor kan avstå från att bjuda in rasistiska och nazistiska partier. Ska man bjuda in nån så måste man bjuda in alla, tyckte exempelvis Skolverket och Justitieombudsmannen.

Efter andra världskriget var det ganska självklart att man inte kunde vara neutral till rasistiska åsikter och symboler. Därför kunde vi lagstifta om hitlerhälsning och viftande med hakkors. Men det där paradigmet börjar erodera.

Kristdemokraten i Surahammar har nog ingen som helst lust att vifta med hakkorsflaggan. Det är inte det som är grejen här. Han har bara blivit en del av en växande skara som inte tycker att nazism är mer extremt än Pridefestivalen.

Sök på Politism.se