Stäng
november 15, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Jubel när Sverige valdes in i säkerhetsrådet. Foto: Pontus Lundahl/TT

Nej, kampanjen till FN:s säkerhetsråd är inte det stora hotet

Expressen publicerar på tisdagen ett läsvärt avslöjande om Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Hemligstämplade dokument visar en del av alla de möten och kommunikationer som gjort att länder övertygats om att Sverige hör hemma i säkerhetsrådet. Mail direkt från Stefan Löfven om strategin publiceras i tidningen och ger en inblick i arbetet som vi annars aldrig hade fått.

I det material som Expressen redovisar saknas dock riktigt kontroversiella punkter. Ett antal länder och deras representanter sammanträder med säkerhetsrådskampanjen. I de hemligstämplade mailen redovisas främst vad dessa länder efterfrågat och diskuterat – några uppgifter om upprörande konkreta eftergifter är svårare att hitta. Snarare än att sälja ut några värderingar får vi bilden av en lyssnande kampanj. Till exempel: Skatteparadiset Mauritius ovilja att kallas skatteparadis noteras, men ingenstans skriver Stefan Löfven (S) eller någon annan att man ska ställa sig på Mauritius sida i detta.

Vad Expressens avslöjande dock påminner om är att kampanjande för säkerhetsrådsplatsen innebär allvarliga risker. Blir man för nära kompis med diktaturerna ligger det i farans riktning att man slutar beskriva dem på ett korrekt sätt.  Precis detta varnade vi för när Sverige valdes in:

”Vi får inte bli fegare eller tystare. Vi måste ännu tydligare, och mer offensivt, stå upp för mänskliga rättigheter – mot förtryckarstater, medeltida straff eller ockupation.

Nu har vi en plats vid bordet. Nu måste vi bevisa att vi verkligen står för något.”

Problemet är betydligt mer akut när det gäller svensk vapenexport och handel. Näringsminister Micke Damberg (S) försöker till exempel i detta nu sälja stridsflygplan till Indien och gör sitt bästa för att få igång storbusiness med Filippinerna – samtidigt som landets president hyllar Hitler och ägnar sig åt tusentals utomrättsliga avrättningar. För att inte nämna de omskrivna relationerna och affärerna med Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

Dessa affärer bör kritiseras mycket hårdare än diplomatiska kontakter i samband med säkerhetsrådskampanjen. Det är där de granskande journalisterna verkligen har möjlighet att göra avgörande journalistik. Medan det i säkerhetsrådskampanjen handlar om strategiska politiska överväganden och diplomati är läget ett annat när vi pratar om kommers och vapenhandel. Där är det enbart marknadsrättvisan och pengarna som är regeringens kompass. Och det är då vi sviker universella värden på riktigt.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se