Stäng
januari 29, 2014
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Charles Dharapak/AP/TT

När rättvisa plötsligt blev modernt

”Kombination av ökande ojämlikhet och minskande social rörlighet är ett allvarligt hot mot den amerikanska drömmen, vårt sätt att leva och de värden vi representerar runt om i världen.”

”Den rikaste tiondelen tillskansar sig inte längre en tredjedel av inkomsterna utan hälften av dem. Tidigare tjänade en vd i snitt 20-30 gånger så mycket som en genomsnittlig arbetare. I dag tjänar en vd 273 gånger så mycket.”

”It ain’t fair, it ain’t right.”

Ovanstående är citat från Barack Obama som den senaste tiden nästan helt fokuserat på den monstruösa ojämlikheten i USA. Här ser du ytterligare några uttalanden på samma ämne.

Och i all sin charm och prakt är Obama förstås ingen trojansk vänsterhäst som rullat in i Vita huset och nu, under sin sista mandatperiod, plötsligt släpper stjärnbaneret och plockar upp den stora röda fanan. Nej, är det något Obama är skicklig på så är det att förstå när det är dags. Aldrig har det varit så tydligt som under hans första valkampanj. Sällan har det varit så effektivt som när han tog steget och vågade stå upp för HBTQ-rättigheter. Motståndet pulvriserades eftersom Obama väntade in rätt tajming och fick med sig tillräckligt många för att kunna förändra något.

Samma sak gäller ojämlikheten. Obama är inte direkt först utan hakar på vad han inser börjar bli politiskt allmängods. Ekonomer som Paul Krugman har talat om det här länge, och visat sig ha rätt. Krugman skriver i boken Bankrutt om hur ojämlikheten ”har lett till för stor konsumtion snarare än för liten, och mer specifikt, att de ökade inkomstklyftorna har fått dem som kommit på efterkälken att dra på sig för stora skulder”.

Professor Daniel Waldenström, som bland annat arbetar för Institutet för Näringslivsforskning, har pekat på riskerna med växande klyftor och skenande ojämlikhet.
– Vi vet att den här typen av rättvisedimensioner, när det blir väldigt stora skillnader, spelar roll. Det kan till och med leda till revolutioner om det går allt för långt med orättfärdig ojämlikhet, sa han när jag intervjuade honom för Magasinet Arena.

Till och med påven kritiserar numera den absurda ojämlikheten i världen, där förmögenheterna koncentreras kring den rikaste hundradelen eller till och med tusendelen:
”Precis som Guds bud ”Du skall icke dräpa ” sätter en tydlig gräns som skyddar värdet av mänskligt liv, måste vi i dag också säga ”Du skall icke” till en ekonomi av utestängande och ojämlikhet. En sådan ekonomi dödar.”

Här på Politism har nationalekonomen Agneta Berge skrivit om hur de rikaste 85 personerna i världen äger lika mycket som de 3,5 miljarder fattigaste.

Även Internationella valutafonden, IMF, har föreslagit höjd skatt för de rikaste, skatt på finansiella transaktioner och engångsskatt på befintligt kapital. Chefen för IMF, Christine Lagarde, har pekat ut ojämlikhet som ett stort hot mot vårt fortsatta välstånd. Michael Kumhof, forskare hos IMF, förespråkar högre löner och mer beskattning av de rikaste.

Den franske ekonomen Thomas Piketty, den ekonom som är kanske mest i ropet av alla just nu, argumenterar i princip för ett systemskifte – eller åtminstone en helt ny syn på världsekonomin, och på ärvda förmögenheter. Karin Pettersson redogör för en del av hans idéer i en ledare här och Financial Times gör det här.

Så. Var var vi. Obama ja. Han verkar inte i ett vakuum.

Därför är det inte förvånande att kampen mot ojämlikheten var vad han satte högt upp på agendan när han talade till nationen i natt.

Sök på Politism.se