Stäng
december 9, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Jonas Ekströmer/TT

När hatet och attackerna blir svensk vardag

Två saker hände igår, men vi reagerade inte ens. Vi avbröt inte allt annat och vrålade ut vår avsky och ilska mot de skyldiga. Vi bara gjorde ingenting, trots att de hände precis här hos oss. Vi lät det bero.

Det ena var att några försökte sätta eld på ännu ett tilltänkt asylboende, denna gång i Ängelholm. Ingen skadades men händelsen innebär ytterligare en attack mot Sveriges asylsökande och mot Sveriges arbete för att ge människor som flyr undan krig skydd. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har tidigare larmat om att just attackerna mot asylboendet innebär att hela mottagningssystemet skadas, då det blir svårare att försäkra nya boenden och därmed svårare att alls få fram boplatser.

Det andra var att en stor grupp rasister – och nazister uppenbarligen – samlades vid ett asylboende i Strängnäs. Där satte de upp en banderoll, vrålade rasistiska slagord och heilade. Det var inte bara några stycken, utan ett 20-tal bilar som dök upp och gjorde sitt yttersta för att skrämma upp de boende, för att hota det svenska mottagandet.

Visst blev vi upprörda, visst läste vi nyhetstexterna, och visst tusan tyckte vi att det där var för jäkligt. Men mer än något annat lät vi det vara, vi reagerade knappt, för detta är en så normal del av Sverige nu.

Den uppsökande attackerande farliga högerextremismen är helt vanlig vardag.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se