Stäng
oktober 19, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Partiledaren Anna Kinberg Batra talar på Moderaternas partistämma i Karlstad på lördagen. Foto: Fredrik Karlsson / TT

Moderaternas eftervalsdepression har blivit permanent

”På söndagen medverkade alliansens statsministerkandidat Anna Kinberg Batra (M) i SVT:s Agenda. En sak kändes väldigt bekant. Bristen på svar.”

Nej, det handlar inte om gårdagen, citatet kommer från en text jag skrev den 15 december 2014. Men särskilt mycket har inte hänt sedan dess, vilket var extremt tydligt för den som såg Kinberg Batra i Agenda i går.

Anna Kinberg Batra är fortfarande en partiledare som vid varje enskilt intervjutillfälle undviker att svara på de frågor som ställs, som om huvudmålet med intervjun inte är att kommunicera med väljare eller ens att trycka till sina politiska motståndare utan att överleva tiden vid mikrofonen, att vinna tid.

Nu finns förvisso, efter sommaren och efter moderatstämman i helgen, en del politiska justeringar. Det stora förslaget, som skulle kosta en hel del, är ett sjätte jobbskatteavdrag. Där ser vi Kinberg Batras avtryck i politiken. I övrigt har förändringarna gjorts i indirekt eller direkt strid med partiledaren. Viljan att sabotera lagen om anställningskydd (LAS), för att göra fler anställningar otrygga, kommer från gammel- och ungmoderater, inte från partiledningen.

De två andra omdiskuterade förändringar som gjorts är mest plakatpolitiska, eller som träffsäkert konstaterades på twitter i går: ”ett slag i luften som kommer att skapa ett visst lidande helt i onödan”. En rättvis sammanfattning av kraven på tillfälliga uppehållstillstånd (vilket framför allt innebär sämre integration och mer administration för Migrationsverket) och av kravet på att kommuner ska kunna förbjuda tiggeri med hänvisning till ordningslagen (man flyttar bara runt fattigdomen i staden eller mellan städer, man gör inget åt problemet).

Inget av detta är sådant som Anna Kinberg Batra hade önskat göra till sina förslag, det är en anpassning efter att det interna missnöjet börjat närma sig kokpunkten, och en anpassning efter Sverigedemokraternas framgångar.

Att Decemberöverenskommelsen revs upp är också i strid med Anna Kinberg Batras strävan och mål.

De stora frågorna om jobb och välfärd är lika obesvarade i dag som i början på december förra året. Och frågan är om de kommer få ett svar under nuvarande ledning? I våras skrev jag om hur Anna Kinberg Batra valdes av sin företrädare snarare än av sitt parti. Och att upproret mot henne lika mycket var ett uppror mot Fredrik Reinfeldt. Helgens moderatstämma var i allra högsta grad en fortsättning på upproret mot Reinfeldt. Hans arv tycktes vara en lika tydlig politisk motståndare till Moderaterna som någonsin regeringen Löfven.

Men skillnaden är att Kinberg Batra nu försöker stå med det parti som finns kvar, inte med Borg, Bildt och Reinfeldt. Det är en manöver hon har svårt att klara av, eftersom det är en politisk omställning som inte är hennes. Tillståndet har gjort att Moderaternas komaliknande eftervalskris permanentats. Politikutvecklingen finns inte. Ledarskapet lyser med sin frånvaro.
– Vi var arbetarpartiet som gick till val utan jobbpolitik, konstaterade Kinberg Batra kritiskt på Moderaternas stämma.

Vad hon glömde att säga är att de fortfarande inte har någon. De har inte ens försökt formulera en.

I december skrev jag att det kändes som att ”det är ett slags övergångsstyre som installerats”. Den känslan kvarstår.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se