Stäng
oktober 23, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Åsa Regnér (S), Camilla Kvartoft och Ebba Busch Thor (KD). Foto: SVT

#Metoo har öppnat ett fönster för feministiska reformer

Få eller ingen har kunnat undgå kraften i den flodvåg av tusentals vittnesmål som strömmar fram under hashtaggen #metoo. På söndagen hölls också 13 manifestationer på temat på olika platser i Sverige.

Engagemanget och debatten börjar nu också, parallellt med alla vittnesmål, allt mer röra sig mot krav på politik och lagstiftning. På plats på manifestationen i Stockholm fanns bland annat jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) som där pekade ut den samtyckeslagstiftning som regeringen vill införa som ett sätt för att bättre skydda offer för sexuella trakasserier och övergrepp. På kvällen debatterade Regnér ämnet med Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor i SVT:s Agenda.

Det var en rörig debatt med många villospår, men den visade om något på vikten av en feministisk politik och hur svårt det är för någon att förneka detta i dag. ”Nästan alla kvinnor drabbas av detta”, konstaterade Busch Thor. ”Det är en del av ett kvinnoliv”, sa Åsa Regnér. Kristdemokraterna skulle aldrig använda de orden, men i det som uttrycktes i studion tycktes också från Busch Thor finnas en enighet om att vi lever i ett samhälle genomsyrat av skadliga patriarkala strukturer.

Samtalet rymmer just nu inga slängiga avfärdanden om ”värdegrundstrams” och ”genusflum”, inte heller gjordes frågan om kvinnosyn till en fråga om etnicitet (vilket vi sett så mycket av det senaste året). Tvärtom fanns en stark vilja från båda debattörerna att beskriva problemet som utbrett i vårt samhälle och en uppslutning bakom idén om det kollektivas kraft: ”Det är väldigt starkt att se att det nu är så många som krokar arm med varandra”, sa Busch Thor.

Att lyssna på den nu pågående debatten och jämföra med hur det låtit tidigare är slående. Det är bara ett par veckor sedan Ulf Kristersson (M) förklarade att han aldrig känt ett behov av att kalla sig feminist. Man kan gissa att oppositionens kritik mot regeringens beslut om en jämställdhetssmyndighet inte heller kommer att vädras lika intensivt under den närmaste tiden. #Metoo har öppnat ett fönster där det blir allt svårare för alla ur alla politiska läger att förneka att problemet är samhälleligt, strukturellt och tar sig uttryck i både arbetsliv och på fritiden. Vittnesmålens omfattning har gjort det omöjligt att säga att det inte behövs en aktiv politik för att komma till rätta med en destruktiv kultur.

I debatten kopplade Busch Thor ihop övergreppen och trakasserierna med kvinnors ohälsotal och mäns maktutövande. Åsa Regnér lyfte kvinnokampens generella frihetsreformer där till exempel särbeskattning, arbetslivsfrågor, allmän förskola och svensk abortlagstiftning gett kvinnor i Sverige större frihet, mer makt över sitt eget liv och mer jämställdhet.

Mer av detta, fler feministiska reformer, är precis vad som krävs för att komma vidare. Det finns ingen anledning att tro att högern, vare sig det gäller Busch Thor, Kristersson eller någon annan, ska ansluta sig till den syn och analys som vänstern har gjort eller gör. De har helt enkelt andra idéer om hur man format ett gott samhälle, och det får de väl ha. Men medvetenheten om problemets omfattning är just nu så stor, det finns en sjukdomsinsikt, att inte ens Busch Thor kunde avfärda behovet av genuspedagogik på förskolan.

Detta innebär att utrymmet för välbehövlig feministisk politik är större än på länge. Ett utrymme vi har alla kvinnors engagemang i #metoo att tacka för.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se