Stäng
september 17, 2017
Politism, redaktion

”Men visst håller det på att bli värre här i Sverige med? Hur de tittar på oss.”

Asrin Haidari skriver om ”Semra Ertan” (2013), en videoessä av konstnären Cana Bilir-Meier som visas just nu på Tensta Konsthall. Texten publiceras i ett samarbete mellan Tensta Konsthall och Politism. 

En dag i maj 1982 får en tidningsredaktion i Tyskland ett märkligt och oroväckande telefonsamtal. En ung turkisk kvinna, som visar sig vara poet, ringer för att berätta att hon nått en gräns: rasismen har drivit henne till vansinne och nu tänker hon i protest ta sitt liv. På sin 26-årsdag häller hon en flaska bensin över sin kropp och tänder på, mitt på en marknadsplats i Hamburg. Hon dör av skadorna.

Det blir hennes sista protest, men långt ifrån den första. Dessförinnan har hon hungerstrejkat, engagerat sig i motdemonstrationer mot nazistiska NPD (National Democratic Party of Germany) och lyft frågan i media.

Semra Ertans protestaktioner behandlas i en videoessä av konstnären Cana Bilir-Meier (Wien/München) som visas just nu på Tensta konsthall.

”Semra Ertan” (2013) är ett slags trailer till en ung kvinnas livsöde, Bilir-Meiers egna mosters. Videon börjar helt i tystnad. Vi ser Ertans handskrivna texter. Ord för ord slår mot oss och bildar dikter. ”UNBELIEVABLY. HAPPY. When. she. says. she. is. unbelievably. happy. its means. that. she. is. believable. unhappy.”

Bilir-Meiers videoverk kan beskrivas som en filmisk dikt komponerad av fragment från Ertans 350 dikter, familjefoton, klipp från intervjuer, glimtar från en begravning och en vackert snidad träkista som bärs av vitklädda uniformerade män. Bilderna varvas med ”visuella pauser”, tomma bilder som motverkar upplevelsen av en sammanhängande berättelse. Filmen är varken ett porträtt eller en biografi, utan snarare ett försök att ”behandla historien om henne med respekt”, som Bilir-Meier själv beskriver det.

Liksom många med samma bakgrund upplevde hon fiendeskap, brist på empati och ett hat som till slut kom att bryta ner henne. När Ertan dog hade hon bott i Tyskland i 10 år, utan medborgarskap. Hennes familj kom på sjuttiotalet som arbetskraftsinvandrare från Turkiet och fick som andra klassens medborgare stå ut med strukturell rasism som bland annat innebar hårda regler för in- och utresor i landet, begränsad familjeåterförening och avsaknad av sociala rättigheter. Migranterna bidrog till pensionssystemet utan att få tillgång till det. Många har vittnat om en lågintensiv rasism, att ständigt bli bemött med misstänksamhet och hot. För Ertan blev det till slut outhärdligt.

”What am I living for? I ask myself every day, for what and whom am I living? I have no lover and no future, no work, no tomorrow.
What am I living for? In this emptiness”.

I videon skymtar vi en annan tid, en annan plats men liknande dagens Europa: högerextremism och rasism var på framväxt även då. ”Men visst håller det på att bli värre här i Sverige med? Hur de tittar på oss.” hör jag sommaren 2017 en kvinna säga till en annan på kurdiska på Stockholms tunnelbana. De har precis varit i Tyskland och pratar om hur påtaglig rasismen är där. De strukturer som omgav Ertan ekar även idag. Konstverket ”Semra Ertan” ger oss små skärvor av komplicerad berättelse om rasismens effekter, om psykisk ohälsa, ensamhet och människovärde, där kraften att ta kommandot över en plågsam situation fick en tragisk utgång.

En hoppfull kontrast är de hundratals ungdomar från Afghanistan som organiserat sig i veckor genom att sittstrejka, på Medborgarhusets trappa och nu på Norra bantorget. De protesterar mot rättsosäkra utvisningar till ett farligt land och kräver amnesti. År av väntan, oro och ångest har omvandlats till ett modigt initiativ. Ilska har lett till direkt handling, rasism och hat storsint bemötts med pappershjärtan.

Att lyfta fram fula och hemska berättelser som den om den unga, ensamma Semra Ertan är både emotionellt och etiskt svårt. Men Bilir-Meiers video är ett vemodigt och viktigt försök att närma sig en av alla de historier om migrationens förutsägbara verkan.

Cana Bilir-Meiers film Semra Ertan (2013) visas i Tensta konsthalls klassrum fram till 24 september. Konsthallen är belägen nära Tenstas tunnelbanestation.

Asrin Haidari

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler