Stäng
juni 8, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Anna Hedenmo. Foto: Christine Olsson/TT

Medierna kanske inte förtjänar högre förtroende

Institutet för mediestudier redovisade nyligen en undersökning som visar att förtroendet för nyhetsmediernas bevakning om invandring brister. Många läsare och tittare tror helt enkelt inte att medierna berättar sanningen.

Denna syn på medierna har förstås flera olika orsaker, en av de viktigaste förklaringarna tror jag är denna: En av Sveriges just nu mest framgångsrika ”folkrörelser” är den rasistiska, som under snart ett decennium mobiliserat effektivt. De har byggt egna ”alternativa medier” som matar läsarna med två saker:

1. Nyheter som ger en mörk bild av invandring, invandrare, muslimer, kulturer från andra länder och personer med en annan hudfärg än vit.

2. Ett mantra om att de berättar den verkliga sanningen som förtigs av alla andra medier. De andra medierna är korrupta och del av en svinaktig elit i allmänhet. De hatar folket och är till och med ibland del av en konspiration (antisemitiska förklaringar till vad som driver denna elitkonspiration är inte ovanliga).

När SVT:s programdirektör Jan Helin, tidigare chefredaktör för Aftonbladet, skrev en debattartikel om Institutet för mediestudiers undersökning konstaterade han delvis samma sak: ”Vi är utsatta för ett politiskt tryck och massiv retorik i frågan om muslimsk invandring.”

Han önskade sig också en debatt som utgår ifrån konkreta svar på vad det är som ska ha förtigits om invandring i nyhetsjournalistiken, i stället för en sidodiskussion om vad enskilda opinionsjournalister skrivit. Det hade varit härligt om han fick som han ville, för nog behövs det en diskussion om mediernas nyhetsvärdering: Har medelklassigheten och Stockholmscentreringen inneburit alltför mycket fokus på hur invandringen påverkar storstäderna snarare än de små kommunerna? Har nyhetsjournalisterna haft svårt att ta in perspektiv som inte representeras av de största politiska partierna? Har det förekommit många eller få direkt felaktiga uppgifter och siffror? Har de som själva invandrat hörts och synts tillräckligt mycket i reportagen? Och så vidare.

Han fick inte den debatten. När Publicistklubbens nytillträdda ordförande Anna Hedenmo, till vardags en av Sveriges skickligaste politikerintervjuare i SVT Agenda, tar till orda i en debattartikel i Expressen havererar samtalet direkt.

Hon vill inte prata om nyhetsjournalistik, om mätbara förändringar, om breda perspektivförskjutningar. I stället anklagar hon Jan Helin för att ha ett ansvar för misstron mot journalistiken om invandring – eftersom att Aftonbladets opinionsjournalister tyckte att SVT Agenda gjorde ett riktigt dåligt jobb med en partiledardebatt en gång för fem år sedan. Det är inte bara navelskådande. Det visar också på en bristande förståelse för vem som styr vad som står på tidningarnas ledarsidor. Det gör den politiska chefredaktören. En chefredaktör som försöker gå in och peta i vilken politisk uppfattning som får eller inte får synas i de texterna är ute och cyklar.

Kanske får vi svaret på varför Hedenmo hamnar just där, i den konflikten, i ett seminarium i Radiohuset från den 29 maj, om samma rapport. Även där är hennes absolut mest centrala exempel på varför folk har bristande förtroende för journalistiken den där partiledardebatten och den kritik som riktades mot hennes redaktion. Hon menar att ledarsidorna i Sverige har ett grepp om nyhetsrapporteringen och stryper diskussioner som opinionsjournalisterna inte vill se:

”Vad jag pratar om här, det är ju fördömanden från ledarsidorna. Ni har en jättemakt när det gäller journalistiken. Det är faktiskt ganska jobbigt att stå emot stora starka tidningars ledarsidor som buntar ihop hela redaktioner med främlingsfientliga krafter. Det är jobbigt!”

Och det är där jag tycker man i så fall ska fortsätta diskussionen. Vi har på Politism flera gånger skrivit om ängsligheten i public service och faran med att de låtit sig styras av den som för tillfället skriker högst.

Anna Hedenmos artikel och svar i seminariet vittnar om redaktioner som tycker att motstånd på ledarsidor är så besvärligt att de knappt kan göra sitt jobb – även om de är trygga i sina publicistiska beslut.

Är det så illa ställt kanske medierna inte förtjänar ett högre förtroende.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler