Stäng
september 22, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Deepwater Horizon brinner i Mexikanska golfen. En enorm katastrof för en enorm och livsfarlig industri, som vi fortsätter subventionera och stödja. Foto: Gerald Herbert/AP/TT

Med tusentals miljarder hjälper vi oljebolagen att förstöra planeten

I dagarna åker klimatforskare och politiker från hela världen till New York för ett FN-toppmöte om klimatet. Professor Johan Rockström, en av världens mest inflytelserika klimatforskare, kommer att vara där. I Gomorron Sverige häromdagen berättade han om mötet men passade också på att skicka en känga till den svenska regeringen. Rockström pekar på att ambitionsnivån finns i retoriken i Sverige, men tycker att den ännu inte översatts till realpolitik. Det gäller förstås bland annat hur man hanterar Vattenfalls kolgruvor.

Det är inte den enda del där politiken måste leverera, de områden där medborgarnas skattepengar på olika sätt används för att stödja en dödlig fossilbränsleindustri är många. I går – inför New York-mötet – skrev Bloomberg om den stora OECD-rapport som redogör för 800 olika sätt som skattebetalarna hjälper fossilbränsleindustrin. Det är en väldigt läsvärd artikel.

Totalt handlar det om nära 1 400 miljarder kronor (167 miljarder dollar) globalt som i form av subventioner och stöd tillkommer fossilbränsleindustrin. Det är en svindlande och fullständigt ogreppbar summa. Trots det är den i underkant, eftersom alla länder inte är medräknade i rapporten.

Detta förklarar också oljan, kolets och gasens oerhört starka ställning i samhället. Indutrin bärs upp av medborgare över hela världen, trots att den är på väg att göra livet på jorden omöjligt att leva. Ett slags dyrt och långsamt självmord.

Angel Gurría, OECD:s generalsekreterare, beskriver det som ett slags kollektivt sinnesjukdom:

”Vi är helt schizofrena. Vi försöker minska utsläppen och subventionerar konsumtionen av fossila bränslen. Den här politiken är ett farligt arv från en svunnen tid när föroreningar sågs som en acceptabel bieffekt av den ekonomiska tillväxten. Det är en politik som bör utraderas.”

I flera länder ser man redan över stödet till fossilbränsleindustrin. Men det går långsamt.

I klippet ovan med Johan Rockström uttrycker han ändå visst hopp. Frågan tas på allt större allvar. Och mötet i New York kommer att göra stor nytta inför det avgörande klimatmötet i Paris i slutet på året.

Men det krävs en oerhörd press på politikerna nu. De måste fattar mycket radikala beslut. De måste göra modiga men obekväma förändringar som i vissa fall kommer att bli smärtsamma. Men det är vår enda chans. Når vi inte ända fram i Paris är risken stor att vi aldrig gör det.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se