Stäng
september 6, 2017
Maxida Märak, artist
Maxida Märak.

Maxida Märak: Syns du inte på sociala medier finns du inte

Musikgalorna är som våran stora firmafest. Här ska de hårt slitande musikerna hyllas, äntligen få bekräftelsen de förtjänar efter timmar i studion och slitsamma månader på turné. Här ska vi lyfta genierna bakom texten, hooken, beatsen, riffen, scennärvaron – you name it.

Det skålas, skrattas och minglas.

Men helt ärligt så är det inte särskilt stor skillnad mellan ett mingel från en musikgala till ett mingel för någon random skönhetsprodukt. Det är lite same same but different. Och det är väl fine, jag menar – festen är ju tillfälle för alla möjliga att mingla och knyta kontakter. En av de bästa producenterna jag har jobbat med har aldrig fått en inbjudan till de galor som nominerar hens låtar. Hen tittade mest på mig som att jag var dum när jag frågade om vi “syns där?”.

“Nej varför skulle vi det?”

För att för mig känns det självklart att hen har en given plats i publiken, när hen jobbat fram några av vår tids mest lyssnade låtar. Men hen är inte så aktiv på sociala medier, och det får ju tydligt sina konsekvenser. Det är ingen som vet vem hen är om de skulle se hen på stan. Hen har aldrig lagt särskilt stor tid på att bygga sitt varumärke genom fotografier och instagram, dumt kanske – absolut – vår tids stora business är just sociala medier. Dumt, men inte tillräckligt dumt för att hamna utanför i sin egen bransch. För det är en helt annan klick som fyller upp alla stolarna i publiken under musikgalorna nu. Och när den klicken postar den där bilden från brunchen inne i stan, så sitter min polare i ett rum utan fönster, I samma position som för 14 timmar sedan, och jobbar med den där låten som “klicken” kommer att dansa till på Stureplan om ett halvår.

Än mer tydligt blir det när intervjuerna en får göra under tillställningarna handlar om allt annat än musik. I alla fall för oss kvinnor. För jag tvivlar på att en manlig artist hade fått samma slags frågor under intervjun jag gjorde för ett tag sedan, när jag gick röda mattan för ännu en musikgala. Den handlade om sociala medier, favortifilter och huruvida jag någonsin hade retuscherat mina bilder. När de sen slänger fram en bild från min Instagram då jag står vid ett fönster i tränings-bh och shorts, med frågan “säkert att du aldrig ändrat dina bilder?” – var mitt enda svar på tal att dra upp tröjan och visa magrutorna, kontra – “nej jag går till gymmet”.

Jag garvade och tyckte jag gjorde ett jävla svar på tal, “HA! Där fick ni så ni teg va!” men nu i efterhand blir jag mest förbannad. Varför ens ställa den frågan till någon? Vad fan har det med något att göra överhuvdtaget? Ingenting.

Och absolut ingenting om musikvärlden. Den handlade än en gång om kvinnokroppen, som något slags obehagligt test – Hur äkta är du egentligen? Visa nu! Ställ samma fråga till Danny Saucedo, och fråga Erik Lundin på nästa Grammis om han gjort några skönhetsingrepp? Jag borde kanske inte reagerat som jag gjort – och kanske hade jag agerat annorlunda i morgon, jag vet inte. Hur reagerar en när det osar “vi är alla feminister men jag ska bara nypa dig liiite för att se när du skriker”?

Så det är samma folk i alla rum, och mellan väggarna hörs eka vår tids ordspråk – “Syns du inte så finns du inte”. Men det är många som inte syns som du hör på din Spotifylista varenda dag – och även om de inte minglar bland influencers på röda, gröna eller gula mattan – så finns dem i allra högsta grad. Så för vissa kanske ovanstående gäller, men för många gäller ännu – “hörs du inte så finns du inte.”

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler