Stäng
april 3, 2017
Maxida Märak, artist
Maxida Märak.

Maxida Märak: ”Krossa myten om elaka och falska tjejer”

När tjejer är elaka, så är vi värst. Sägs det.

Att vara ärlig och rakryggad är det bara män som kan.

Vi har tydligen något annat i oss, som gör våra kvinnliga gener lite extra onda och sluga. Vi kan inte säga saker rakt ut, utan viskar bakom ryggen på varandra. Vi hugger snabbt och skoningslöst. Vi kan heller inte leka tre stycken i taget, eller fem. Nej, alltså vi kan inte umgås i ojämna tal överhuvudtaget utan trivs bäst två och två.

Vi är experter på att frysa ut varandra. Vi säger en sak, men menar en annan. När en person går ut ur rummet är vi snabba på att tala om vad vi “egentligen” tycker om hen. Eller ska jag säga om henne.

Vi får tidigt lära oss att det är normalt när en liten tjej bli utfryst för att vi inte fungerar i för stora grupper. Så som pojkarna gör. De kan leka allihop, bullriga och glada. De slår varandra ibland, men det är bara så de lär sig.

Den här kunskapen tar vi med oss upp i åldrarna. I tonåren förväntas vi agera som djur. En egen variant av djungelns lag: elakast vinner? Och i vuxenlivet tror vi fortfarande att vi är konkurrenter. Eller?

Jag skulle vilja säga att det är precis tvärtom, trots att den där bilden är så rotad.

Jag tycker jag hör fler och fler personer TALA om de här problemen än att jag någonsin ser det ske i verkliga livet. Det är klart att kvinnor kan vara svin, men det kan män också – tro mig. Och är det inte orättvist, att även när det kommer till vad som ses som ett “normalt beteende”, så är det männen som är normen. Alltså rakryggad, oberoende och stark. Vi kvinnor påstås gå utanför den.

Det sägs att män kan vara hemska, men kvinnor är alltid värre och vi är värst mot varandra. Min erfarenhet visar på motsatsen.

Självklart har jag blivit utsatt för hat, mobbning och förtryck. Men ser jag ett mönster av att de som utsatt mig varit kvinnor? Nej. Min mamma var ensamstående med två kids när jag var liten. Jag hade mamma, mormor, morbror och fem gudmödrar. “Konstigt nog” verkade alla ställa upp för varandra.

Ett exempel: Ibland lägger jag ut bilder på mig själv i trosor eller någon bh. Och kommentarerna strömmar in. Både offentligt och privat. Folk som peppar, hejar och kastar ur sig fina och upplyftande ord. Majoriteten är tjejer.

Sen börjar de negativa ramla in. Om att jag är en dålig mamma, om att jag inte är en riktig feminist, om att jag är vulgär, uppmärksamhetskåt och ett jävla äckel. Majoriteten som skriver det här är män.

Och vad händer efter det? En motreaktion. Människor reser sig upp mot hatet – och de arga motkommentarerna som svar på tal till männen som hatar växer och blir enormt. Det är kvinnor, tjejer, flickor, mammor, systrar, döttrar, mormödrar – som slår tillbaka. Slår tillbaka mot hatet. Mot att vi inte ska få hylla oss själva. GILLA oss själva, så som vi är, utan att snubbar ska gå in och ta sig friheten att trycka ner oss. Och det är så mycket större än bara det. Vi slår tillbaka mot myten om att kvinnor inte kan hylla varandra. Att vi alltid är konkurrenter. Jag ser det överallt: en våg av systrar som reser sig upp för varandra och håller varandra om ryggen.

Skogsmullen, bloggtjejen, fembarnsmamman, artisten, ridtjejen, veganen, jägaren, tolvåringen och 60-åringen. Alla.  Jag vill en gång för alla att vi dödar myten om att vi tjejer är en särskilt elak art – och i stället verkligen ger extra kraft åt ordet systraskap.

Det finns mycket skit, mycket hat och många idioter. Men är det några som regerar när det gäller att kunna lyfta och skydda varandra – så är det kvinnorna.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler