Stäng
oktober 14, 2016
Maxida Märak, artist
Maxida Märak.

Maxida Märak: ”Jag tänker inte ursäkta mig eller min pälsbärande kultur”

Hos oss står barnen med stora ögon och tittar på uppstyckningen av en skjuten älg eller en slaktad ren. Noga studerar de hur köttet skärs och hanteras. Vilka bitar som är vad, och hur du skär med kniven. Hudarna dras av med precision för att sedan spikas upp för att torkas, blodet töms ur halsen på renen och direkt ner i hinkar. Det måste vispas länge för att inte koagulera. Skinnen från benen, och hjärnan från skallen skärs av, och lirkas av med skickliga fingrar och vass kniv. Även senorna ur benen ska skäras ut, försiktigt så de inte går av, och användas som tråd.

Inte en köttbit lämnas kvar.

Allt används.

När jag var liten sprang jag och min lillasyster in och ut i rummet där min mamma garvade skinn. Vi tävlade om vem som kunde vara inne längst utan att hålla andan, för att lukten var så äcklig.

När skinnen var färdiga så satt hon och noggrant skar ut bitar till olika plagg som skulle sys. Det enda som blev kvar var tunna skinnbitar, alldeles för små för att sy någonting utav. Ingen bit gick till spillo. Allt skulle användas.

Våra fötter bar skor av mjukt renskinn, våra händer bar vantar av renbällingar, täckta med den täta pälsen från renens ben. På våra ryggar satt säckar av mörkt skinn, med mässingsringar hängande längs med remmarna.

Precis som våra mor och farföräldrar, och deras mor och farföräldrar, och sen deras – flera hundra år mellan generationerna, men med precis samma kläder. Flera hundra år mellan generationerna, men med precis samma slaktprocedur.

Jag älskar lukten av läder och skinn. Jag hatar lukten av garvsyra när man garvar skinn, men den färdiga produkten är fantastisk. Det mest otroliga material – de bär på ett liv – en historia.

Jag hatar smaken av en ihoppressad hamburgare från diverse snabbmatskedja, men jag älskar en saftig köttbit. Jag jobbar med politiska frågor, urfolksrättigheter, strider för kvinnors rätt i samhället, hbtq-frågor och miljöfrågor. Men ja, jag älskar fortfarande kött. Och ja, jag bär päls och läder.

Nästan varenda gång jag ska äta mat på stället där jag ska ha konsert så får jag vegetarisk kost. Det slår aldrig fel. Mina två musiker får fisk, trots att de tydligt säger att de är vegetarianer, medan jag, som tydligt säger att jag är gluten- och laktosintolerant och älskar kött, får en ostmacka.

“Ingen fara – vi har MASSA vegomat här till dig Maxida”! Va?

Det är lustigt att det förutsätts att jag är vegetarian för att jag är politisk aktivist. Tydligen går mina världar inte ihop.

Jag förstår varför man blir vegetarian. Det finns en vidrig köttindustri ett sätt för att bekämpa den kan vara att bara skippa kött helt. Och det är väl bara fine.

Jag har vänner som äter kött i smyg. I smyg när ingen annan ser, och när längtan blir för stor och de ger efter för köttets lustar – så ursäktar dom sig med hela rösten full av skam. “Jag borde inte….jag brukar aldrig…fy vad hemsk jag är” De låter som folk som står och röker utanför klubben och skriker ut “Jag röker aldrig, jag bara tjuvröker, tar ett festbloss”. Vänta så ska jag anteckna det…

Jag hör folk till höger och vänster ursäkta sig för att de ger köttbullar till barnen. Men nej, där går min gräns. Jag tänker inte ursäkta mig. För jag håller som sagt med om att det finns en vidrig köttindustri – men det finns också en sund köttindustri, inte minst som en del av urfolkens traditioner från generation till generation.

Motkommentaren blir att “köttindustrier aldrig är bra” och att det är vidrigt att vi slaktar djur för vår egen skull. Men är det enbart så det ligger till? I dag växer vi upp totalt omedvetna om vad ett kretslopp är.

Att röra på sig ska mutas fram med hjälp av Pokémon Go, att få i sig rätt mängd mat kallas för diet. Vi skär bort livsmedel och lägger till kemiska substitut för att fylla kvoten och eftersom att vi aldrig “stannar upp och andas” rent spontant i vår vardag så läggs mindfullness till det stressiga schemat bland resten av aktiviteterna.

Det är som att vi skulle måla mönstret på en kniv med en penna, i stället för att lägga ner tid, fokus och noggrannhet på att faktiskt gravera den på riktigt. Pennan kan du tvätta bort, gravyren går aldrig ur hornbiten. Den är på riktigt.

Nu blir en jämförd med “mördare” för att man slaktar eller äter djur. Men vänta nu. Mördare? Kallar du mina förfäder för mördare? Urfolk överlag hade inte funnits kvar om det inte vore för att de åt och hanterade kött. Medan potatis var en basvara för en stor del av människorna i Sverige, så kan jag tala om att det inte går att odla någonting uppe i fjällvärlden, så kött och fisk var basvaran.

Och jag tycker inte att slakt är mord. Det är jävla dumheter att ens jämföra det med varandra. Jag tycker att slakt av djur för mat är helt naturligt. Det må vara för att jag är uppväxt på ett annat sätt. Jag bara funderar vad alla hade tänkt sig skulle hända om vi nu förbjöd slakt av djur.

Varför ser ingen två gånger på de bönder som sköter sina gårdar och tar hand om sina djur – eller de renskötare som lever enligt det gamla kretsloppet. Vad skulle hända med dem?

Nu ska jag inte bunta ihop människor, alla är såklart olika, men det finns en viss typ av människor jag gärna vill ställa några frågor till. Ni som går ihop i grupp för att attackera mig för min jacka med pälskrage, är det inte ni som också avskyr all jakt mot rovdjur? För att ni vill skydda djuren? Så ni vill skydda rovdjuren – men ni vill inte skydda boskapsdjuren mot rovdjur?

För jag kan tyvärr meddela att rovdjur kan orsaka de mest horribla skador. Det gör inte bra bönder eller renskötare. Så återigen: Självklart finns en vidrig köttindustri och likaså pälsindustri. Men allt är inte samma sak.

En kan väl inte vara aktivist OCH köttätare? Jo det kan jag.

Jag tänker inte ursäkta mig eller min pälsbärande kultur. Hellre jobbar jag för att få bort de smutsiga industrierna, och stärka de bra – och helt ärligt: de som attackerar sina medsystrar för att de inte passar in i rätt fack – ni passar inte in i mitt fack.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se