Stäng
5 dagar sedan
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Isabell Höjman/TT

Människors trygghet i vardagen är hotad på allvar

Den viktiga frågan på svensk arbetsmarknad är hur fler ska få trygga anställningar med vettiga villkor. Låglönejobben och de osäkra anställningarna är nämligen redan en alldeles för stor del av vardagen för många. Särskilt för de som invandrat till Sverige. Bland de utrikes födda har hela 21,8 procent en tidsbegränsad anställning, en siffra som är hög, men klart lägre – 13,6 procent – också för de inrikes födda.

Det här framgår av en ny granskning från tidningen Arbetet. Där blir det tydligt hur verkligheten faktiskt ser ut. Andelen otrygga jobb har ökat de senaste åren, särskilt efter att alliansregeringen 2008 införde det som kallas ”allmän visstid”, som vi skrivit mycket om tidigare.

Otrygga anställningar får många negativa konsekvenser för människor.
– När man har ekonomisk otrygghet kan det få väldigt negativa konsekvenser för individer. Hälsa, framtidstro, familjebildning och att skaffa barn påverkas negativt, säger Tomas Berglund, som är professor i sociologi på Göteborgs universitet och expert på tidsbegränsade anställningar, till Arbetet.

I Arbetets reportage möter vi också Fatima, som berättar hur det är jobba fem år som timvikarie, utan någon som helst anställningstrygghet eller några riktiga möjligheter att förutse vilken inkomst hon kommer att ha ens den närmaste framtiden. Hon kan inte heller makt över sin fritid, utan måste hela tiden vara redo att rycka in.
– Det har ofta hänt att jag planerat något med mina barn och arbetsgivaren ringer och jag måste jobba. Det är väldigt jobbigt för mina barn. Det lilla barnet sitter ibland ensam hemma, säger hon till Arbetet.

Det här läget på arbetsmarknaden är inte bara ett problem för enskilda löntagare. Det hotar balansen mellan arbetsmarknadens parter. Som det ser ut nu har facket väldigt svårt att vara till hjälp för många av de som har de otrygga anställningarna, det vill säga de som behöver hjälpen bäst. Facken gör allt de kan – men det krävs mer. Det handlar både om nya strategier för att organisera fler av de löntagare som har otrygga anställningar med dåliga villkor. Men också om att politikerna måste se över lagstiftningen, så att fler får trygga jobb. Särskilt Socialdemokraterna, arbetarpartiet som valt trygghet som sin huvudparoll i valrörelsen, har ett ansvar att gå på offensiven.

Detta sammanfattade Mikael Nyberg och Johan Alfonsson nyligen bättre än de flesta i en läsvärd artikel på Aftonbladet Kultur, om förslumningen av arbetsmarknaden:

”Här har en arbetarrörelse värd namnet sitt uppdrag. Människornas oro är inte procentsatsen i en opinionsmätning, en stämning för valstrateger att pr-anpassa budskap efter. Det är en kraft som kan förskjuta makt när den tar sig själv på allvar i kollektiv, organiserad form.

Det handlar också om tryggheten i förorten. Hur går det med barnen när morsan jagar timmar sena kvällar i butiken och farsan kör taxi tolv, tretton timmar om dygnet sex dagar i veckan?”

Att denna grundfråga inte får större plats i valårsdebatten är ett underbetyg till både oss som hörs i medierna och till de politiska partierna.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se