Stäng
maj 2, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven. Foto: Frida Winter / TT

Löfven närmar sig en lösning, men…

I sitt förstamajtal lovade statsminister Stefan Löfven (S) att inte driva iväg i de utmarker som kallas ”sänkta lägstalöner”, och som borgerligheten ser som lösningen på alla problem, alltid.

Det är en viktig markering och det är en bra konflikt att ta. De flesta håller inte med högern om att folk som tjänar sämst tjänar för bra. De flesta tycker att människor med de lägsta lönerna förtjänar högre inkomst. Det är en vänsterfråga i grunden, men en fråga där det finns bred uppslutning i Sverige även bland de som inte ofta samlas under röda fanor.

Löftet om 5 000 statliga jobb är också väldigt bra, och i linje med vad vi på Politism resonerat kring tidigare. Det handlar om att utföra arbetsuppgifter som är viktiga – men annars inte blir gjorda. Det handlar om att höja kvaliteten på välfärden samtidigt som man minskar arbetsbelastningen på de som verkar i den. Det är definitionsmässigt bättre att satsa pengar på statliga välfärdsjobb än att med subventioner skapa 5 000 onödiga jobb i privat sektor. Det ena jobbet är bättre än det andra.

Det här är jobb med kollektivavtalsenliga löner och det finns goda skäl att göra tummen upp. Men det finns också flera invändningar. Varför bara 5 000 på fyra år? Även det dubbla hade känts försiktigt. Och varför bara tvåårsjobb som inte är a-kassegrundande? Här har man möjligheten att på riktigt göra välfärden bättre, permanent, samtidigt som man skapar jobb och ger människor som har svårt att få anställning i Sverige riktiga möjligheter till stadig försörjning och meningsfullt arbete.

Nu finns i stället risken att samma människor som får de här jobben står inför nya problem längre fram. Självklart kommer vissa att kunna få andra jobb inom välfärden, och många kommer under de två åren att rustas på ett sätt som gör att de lättare kan utbilda sig till exempelvis undersköterskor framöver.

Men vill socialdemokratin verkligen angripa massarbetslösheten – trots sysselsättningsrekord har vi ju 7,1 procents arbetslöshet – måste den här typen av tjänster vara helt reguljära jobb, a-kassegrundande tillsvidareanställningar.

För är det något vi vet så är det att vi kommer att behöva mer folk i välfärden. På alla nivåer, utbildade och icke utbildade. De 10 miljarder per år som regeringen och Vänsterpartiet skjuter till från och med i höst kommer att göra enormt viktig skillnad för kommunerna och välfärden.

De 5 000 jobben kommer också bidra på ett konstruktivt sätt.

Men i båda fallen går man fram för försiktigt, i båda fallen drar sig socialdemokratin för att angripa problemet med en verklig offensiv.

Sök på Politism.se