Stäng
oktober 24, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Statsminister Stefan Löfven träffade handel- och investeringsminister Majid bin Abdullah Al Qasabi i Saudiarabien. I mitten i bakgrunden syns Marcus Wallenberg. Foto: Henrik Montgomery / TT

Löfven i Saudi påminner om Göran Perssons Kina-skandal

Inför statsminister Stefan Löfvens (S) resa till Saudiarabien var många oroliga att Sveriges röst för mänskliga rättigheter – och emot kvinnoförtryck och brutala straff – skulle bli mycket lågmäld.

Politism skrev vi om orsaken till varför regeringen vänder bort blicken när övergreppen pågår:

”Det är marknaden och handeln som dikterar vad som är rätt och vad som är fel, och när affärerna är gynnsamma ryms inte invändningar mot vedervärdiga straff, hänsynslöst och odemokratiskt styre – eller mot Saudiarabiens krig i Jemen.”

Den beskrivningen har visat sig riktig under Löfvens vistelse i Saudiarabien. Men få var nog beredda på exakt hur illa det skulle bli.

När Löfven på plats i landet resonerar om frågorna säger han å den ena sidan att Sverige framfört kritik. Å den andra relativiserar han det saudiska kvinnoförtrycket på ett sätt som nästan saknar motstycke:

– Det är klart att det finns, liksom hemma i Sverige, hinder för kvinnor. Bristande fungerande äldreomsorg gör att kvinnor går ner till deltid och slutar arbeta också i Sverige. Det finns på båda sidor hinder för kvinnors deltagande. Men det måste respektive land ta i med, säger han till Expressen.

I en intervju med Dagens Nyheter fortsätter han på samma spår:

”Men är det ok att saudiska kvinnor också under överskådlig framtid förblir omyndiga?
– Nej. Jag vill att kvinnor ska vara jämställda på riktigt. Men jag måste respektera också när hon säger att det inte bara är att tro att man kan ta bort den här förmyndarskapsregeln, utan det går att förändra successivt.
– Om kvinnor här i Saudiarabien säger det, vem är jag då att säga att ni ska göra på ett annat sätt?, frågar Stefan Löfven.”

Det finns ingen anledning att tro att Stefan Löfvens uttalanden beror på att han inte bottnar i jämställdhetsfrågan. Han begriper den mycket väl och är feminist inte bara för att det är ett trevligt ord.

Orsaken till att kritiken smetas ut och tunnas ut till en kulturrelativistisk sörja stavas i stället pengar och kapitalism.

Resan görs tillsammans med bland andra Investors Marcus Wallenberg och Stockholms handelskammares vd Maria Rankka och syftet är att kränga varor, göra bra affärer, underlätta pengarullningen. Just där ligger förklaringen till varför en socialdemokratisk statsminister vänder ut och in på sig själv för att undvika att kritisera en av världens mer brutala och sekteristiska diktaturer.

Detta är inte på något sätt unikt utan påminner mycket om när dåvarande statsminister Göran Persson (S) på besök i Kina, vid ett tal för Svenska handelskammaren för 20 år sedan, underströk hur Kinas ”politiska stabilitet” (enpartistat och diktatur) underlättar bra affärer och företagsamhet.

Den som vill ha en modernare parallell kan titta på den utbredda misstron mot Hillary Clinton, som anses sitta på lika dubbla stolar när hon å den ena sidan talar för progressiva reformer för det stora flertalet, å den andra umgås nära med och fakturerar de banker och finanskapitalister som kraschar ekonomin. Ett agerande som i dagens politiska klimat omedelbart slår mot trovärdigheten.

Den svensk högern är på intet sätt bättre, trots KU-anmälningar i opposition har de gjort exakt likadant – haft exakt lika svårt att tala klarspråk – när de haft makten. Däremot kanske bilden av hyckleri blir mindre än när just socialdemokratiska politiker agerar som Löfven gör.

Den rödgröna regeringen måste förstå att vi, oavsett vad de tycker om det, lever i en tid där det här inte längre flyger. Man skjuter sig i foten.

Socialdemokraterna har till exempel, ofta genom Ardalan Shekarabi (S), riktat stenhård kritik mot SD:s mys med direktörerna och näringslivslobbyn, middagar som fått partiet att byta fot i flera avgörande frågor. Ser de inte att den kritiken faller oerhört platt när S-ministrar sedan går på lyxig 100-årsfest hos Investor veckan innan man åker till Saudi på säljresa tillsammans?

Löfvens relativiserande är fel i alla tider och han förtjänar kritik. Men det är alltså inte bara fel – det är också otaktiskt och politiskt osmart. Det är ett sätt att hantera arbetarrörelsens förtroende som är direkt kopplat till varför socialdemokratiska partier runt om i Europa tynar bort.

Sök på Politism.se