Stäng
februari 4, 2018
Politism, redaktion
Fem personer fördes till sjukhus efter en branden i Rågsved i södra Stockholm för två veckor sedan, Foto: Fredrik Persson/TT

Livsfarliga bostäder i Stockholm – ett under att ingen dött ännu

Få har nog glömt den fruktansvärda branden i Grenfell i London där samhällets utsatta – fastighetens hyresgäster – fick betala för byggherrarnas och kommunens girighet med sina liv.

Brandskyddet var undermåligt, bygget var fusk och många visste om det. Jag och många andra har skrivit om Grenfell många gånger men det är trots allt bara ett av många hus som ingen borde tillåtas att bo i. Byggherrar och hyresvärdar utnyttjar bostadsbristen och människors behov av ett hem. Att tro att det bara sker i andra länder är naivt.

Flera har säkert missat att vi för några dagar sedan var nära att få ”ett eget Grenfell” i Sverige. Hörde du om branden på Bjursätragatan 8 i förorten Rågsved, mindre än femton minuter med tunnelbana från Medborgarplatsen i Stockholm? I Rågsved står sedan 2009 flera hus som vid en första anblick ser ut som vilka höghus som helst. Men om du går närmare syns missfärgningar och sprickor, det syns att något saknas. Byggtekniken gick förenklat ut på att smälla upp så kallade byggbodar i trä. Dessa sammanfogades med ett fem centimeter brett nylonband som sedan fästes i grunden. Banden dras därefter upp på vinden och spänns åt. Elasticiteten i banden ifrågasattes av flera sakkunniga, ingen tror att de kan hålla lika länge som huset i sig.

Vid Hyresgästföreningens första besiktning var banden inte ens åtspända uppe på vinden. Ja, du läste rätt.

Utöver sprickor och glipor i fasaden och att materialval och utförande på byggandet är urkasst har det funnits allvarliga brister i brandskyddet. 2009 dömdes fastigheten ut som brandfarlig, och det är oklart vad som faktiskt åtgärdades innan folk fick flytta in igen. I fem år (!) har hissarna varit belagda med skäl att de inte är tillräckligt säkra för att få användas. Trots det har hyresvärden inte stängt av hissarna. Ventilationen har aldrig – aldrig – varit godkänd.

Branden ägde rum förrförra helgen. Sex personer fördes till sjukhus, två sökte sig dit självmant. Räddningsinsatsen försvårades av konstruktionen. Fastigheten fick omfattande rökskador och brandkåren var rädda för att eld hade spridit sig in i stammen. Räddningsarbetet försvårades av fastighetens konstruktion, och det tog längre tid än vad det brukar och borde.

Det är ett under att ingen dog.

Efter branden har det hittats ett antal fel i brandskyddet som nu måste åtgärdas omgående. Under tiden står hyresgästerna utan bostad. Det ska inte behöva hända någon. Vi ser resultatet av en girig hyresvärd som i sista hand bryr sig om hyresgästerna i kåken.

Fastigheten ägs av ett bolag som i sin tur har koppling till fyrtiotal andra bolag, bland annat investmentbolag på Cypern, SIG Invest, Svenska Investerargruppen, Sturebo, Stanwod, Runö Park och flera liknande organisationer.

Bredvid det här huset står ett till – som är identiskt, med exakt samma faror. Längre ner på gatan finns ett låghus som är uppfört av samma fastighetsägare. I hela Stockholm finns det ännu fler med olika ägare.

Vi vet i dag inte hur många som går och lägger sig varje kväll med risk för egen hälsa och liv.

Orsaken till att branden startade i det här fallet är ännu okänd, men undermåligt brandskydd och undermåliga fastigheter i stort är ett spel med hyresgästers liv som insats.

Många hyresgäster vågar inte anmäla brister eller driva rättsprocesser mot sin hyresvärd. Få vet om sina rättigheter – eller hyresvärdens skyldigheter. Vi måste titta på historien och stärka hyresgäster än mer som kollektiv. Om inte Hyresgästföreningen och andra seriösa aktörer hade drivit den här typen av frågor hade få brytt sig om en ful kåk i lilla Rågsved, och värdarna hade fortsatt att ostört kunna sko sig. Hur deppigt det än låter ser vi bara toppen av ett isberg.

Nu står stora delar av de äldre miljonprogrammen inför stora upprustningar, och redan i dag är kvaliteten undermålig och full av brister på många håll. Samtidigt är nyproduktionen på tok för dyr för vanligt folk. Många är desperata efter en bostad, och kommuner anvisar i dag familjer till tillfälliga lösningar som tär och sliter.

Jag efterfrågar en politisk samtid där en omfattande bostadspolitik får mer utrymme i trygghetsdebatten än populistiska utspel om hårdare tag, och jag vet att jag inte är ensam om det.

Max Karlsson

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se