Stäng
februari 16, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Många placerade blommor utanför den attackerade synagogan i Köpenhamn. Foto: Michael Probst/AP/TT

Livet tillsammans är det största hotet mot terrorn

Efter helgens vidriga terrorattentat i Köpenhamn fruktade judar i såväl Danmark som Sverige och andra länder runt om i Europa för sina liv när de gick ut på gatan. Synagogor ställde in alla aktiviteter av säkerhetsskäl. Förutom den direkta skräcken i att frukta för sitt liv begränsades deras möjlighet att utöva sin religionsfrihet i praktiken.

Detta är ett av terrorns mål.

Efter helgens attentat ringde redaktioner runt till olika imamer för att få dem att prata om attentatet. Som om de visste, som om de var svaret skyldiga. Även debattörer som råkar vara muslimer kontaktades. Till och med personer som inte är muslimer men som har någon typ av bakgrund i länder där många muslimer bor fick samtal. Detta innan man ens visste vem gärningsmannen var – och trots att vi fortfarande inte känner till hans faktiska motiv.

Detta är ett annat av terrorns mål.

I ett specialinsatt SVT Agenda på söndagen resonerade Ann Heberlein kring hur man använder sin yttrandefrihet i praktiken. Hon menade att vi kanske skulle se färre attentat om vi såg färre karikatyrer och teckningar som kan uppröra religiösa personer. Jag tror hon har fel, för jag tror inte att ett av terrorns verkliga mål är att få bort skämtteckningar och misshaglig konst. Terrorns mål är att orsaka splittring och den hittar de projiceringsytor den behöver för att motivera sina attentat.

Efter både attentatet i Paris och helgens attack i Köpenhamn tycks terrorn ha lyckats väl. Judar är motiverat livrädda och avstår från att utöva sina religion, muslimer i gemen kopplas till dådet i en automatisk association ingen riktigt ifrågasätter och vi andra hamnar i ett så högljutt försvar för rätten att kränka att det nästan börjar låta som att det är en plikt att kränka.

Detta är terrorns mål.

Hur 22-åringen som genomförde attentaten i Köpenhamn hade motiverat sina attacker vet vi inte, och får kanske aldrig riktigt veta. Men terrorns mål är att visa att vi inte kan leva tillsammans. Att vi måste dela upp oss. Separera och segregera, inte bara i olika stadsdelar eller olika städer, utan i olika länder.

Och det bästa svaret vi kan ge dem är att visa att vi kan. Inte minst finns här gemensamma intressen för muslimer och judar. Nu är det de senare som attackerats. Nyss talade vi om de återkommande attackerna mot moskéer. Och både IS-lojala eller al-Qaida-inspirerade terrorister och organiserade nazister utgör ett mycket starkt hot mot båda grupperna.

För oss som är varken muslimer eller judar bör solidariteten självklart vara lika stark med vem som än för tillfället attackeras. Vi som delar gemensamma intressen: yttrandefrihet, religionsfrihet och frihet från hot och våld är en oerhört stor och stark grupp.

Det ska vi utnyttja och då når inte terrorn något av sina mål.

Sök på Politism.se