Stäng
januari 13, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Fredrik Sandberg / TT

Låt behoven avgöra välfärdssatsningarna

Den som följer den svenska försvarspolitiska debatten just nu, inte minst utspelen från rikskonferensen Folk och försvar som pågår i Sälen, slås av ett delvis nytt tonläge i debatten. Plötsligt tycks något så grundläggande som faktiska behov plötsligt vara den viktigaste utgångspunkten i debatten (vid sidan om den nypopulära NATO-polemiken). Från både vänster och höger tycks det nu viktigt att försvaret måste få kosta så mycket som behövs för att det ska fungera tillräckligt bra. Det är alltså med Miljöpartiet i regeringen som en ny upprustningslinje läggs fast, vilket är intressant i sig. 

Men visst, kanske finns vissa skäl för mer militära muskler i Sverige, inte minst för att stärka vårt oberoende. Det är åtminstone inte svårt att förstå att det är där vi hamnar givet läget i världen.

Men här finns uppenbarligen något att lära för resten av samhällsdebatten. För  när det kommer till välfärden är faktiska behov tydligen ett mycket svagt argument. Även med denna nya rödgröna regering finns en mycket försiktig inställning till satsningar på sjukvård, äldreomsorg och skola.

Visst ser det oerhört mycket bättre ut i den budget som röstades ner av alliansen och SD än i högerns hafsverk till skuggbudget. Bland annat fanns två miljarder kronor öronmärkta till fler anställda inom äldreomsorgen, det fanns medel avsatta för att säkra mindre barngrupper i förskolan och där fanns en extra slant till höjda lärarlöner. Men skillnaden mellan utlovade satsningar (som vi nu inte vet om de blir av) och faktiska behov är fortfarande mycket stora. Budgeten var försiktigt uttryckt mycket sparsam – i reda pengar var skillnaden mellan höger och vänster begränsad.

I SvD skriver 14 specialistläkare en debattartikel där de slår larm om att de besparingar som nu görs innebär att svensk cancervård kommer att bli sämre. Ansvaret för Karolinska universitetssjukhuset, som artikeln främst gäller, vilar tungt på Stockholms läns landstings allianspolitiker. Men att vården nationellt är på väg att tappa kraft och numera klarar de faktiska utmaningarna betydligt sämre är något för också den rödgröna regeringen att förhålla sig till. Ökade statsbidrag till landstingen är en sannolikt nödvändigt.

Länge har svensk cancervård hört till världens absolut bästa. Andra länder har tittat på Sverige och imponerats av kvalité, kompetens och forskningsframsteg. Men de senaste åren har Sverige börjat tappa mot andra länder. Det tjänar som symbol för den nedprioritering välfärds- och vårdfrågor fått under högerregeringens två mandatperioder.

När debatten om försvaret nu faktiskt börjar förhålla sig mer till verkligheten kan man önska att det smittar av sig på samtalet om välfärden. Vi har inte råd att snåla mer.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se