Stäng
december 14, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Många flyr för sina liv från Aleppo. Men vart ska de ta vägen? Foto: AP/TT

Kyrkorna mobiliserar mot den kalla hårda flyktingpolitiken

Innan regeringen la fram förslagen som begränsar möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige skickades lagförslaget ut på remiss. Svaret blev minst sagt tydligt, en brutal totalsågning som kanske saknar motstycke (här sammanfattat av Louise Dane, doktorand i migrationsrätt).

Men som vi vet hjälpte inte detta – regeringen klubbade igenom förslaget ändå, tillsammans med stora delar av oppositionen.

Nu sitter vi här med de betydligt strängare reglerna samtidigt som människor på flykt inte har någonstans att ta vägen, samtidigt som den globala flyktingkatastrofen växer i omfattning.

Missnöjet med den förda politiken finns förstås också kvar hos stora delar av medborgarna i Sverige.

Senast uttrycks ilskan över den strängare flyktingpolitiken av styrelsen i Sveriges kristna råd, som startat ”Juluppropet” – för en humanare svensk migrationspolitik. De skriver:

”Vi är många som är djupt oroliga­ över den teknifiering, empatilöshet och avhumanisering som kommer till uttryck i den nuvarande asylpolitiken och i diskussionen kring den. Särskilt drabbade är barn och unga, som berövas hopp och framtidstro.”

Protesterna mot den allt hårdare och kallare flyktingpolitiken hörs inte lika högt längre, och därför är det väldigt bra att kyrkornas företrädare försöker återuppliva diskussionen.

För samtidigt som den svenska debatten just nu handlar mer om hur vi kan införa ännu hårdare regler, och där flyktingar i ännu högre utsträckning än tidigare misstänkliggörs, tar människorna i Aleppo avsked. Det talas i flera fall om ren utrotning. Och omvärlden tittar passivt på.

Att detta är vad det handlar ska ingen tillåtas glömma:

Sök på Politism.se