Stäng
maj 2, 2018
Zina Al-Dewany, redaktör
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson inför partiledardebatten i SVT:s Agenda. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Kvinnor står starka mot SD – men ingen bryr sig

Är Sverigedemokraterna ett kvinnofientligt parti? Ja, om man ska tro kvinnorna.

SvD/Sifo har brutit ned statistik för, och om bara kvinnor skulle rösta så skulle stödet för SD minska till 9,8 procent. S, V, MP och C skulle få högre förtroende av kvinnor, än av snittväljaren. Men i alla andra grupper som man brutit ned statistiken för – LO-medlemmar, landsbygdsväljare, egenföretagare, arbetslösa och pensionärer – så har SD ett högre stöd än i rikssnittet. Så varför är just kvinnor som grupp så skeptiska till partiet?

sifosvdI det offentliga växer SD, både deras företrädare och hjärtefrågor får ta stor plats i medierna. Ett exempel är  SVT:s Agenda, vilket vi på Politism påpekade i början på veckan. Allt för att public service ska vara säkra på att de speglar ”vanligt folks oro”. Men uppenbarligen är det framför allt män och deras oro som räknas.

Samtidigt ser vi hur kvinnor, framför allt de som ”har mage” att ta plats i offentligheten, blir en måltavla för både hot, hat och sexism. För många, även folkvalda politiker, har självcensur blivit den enda lösningen. På så sätt hörs kvinnors perspektiv mindre i det offentliga samtalet än vad det borde.

Just nu står sjukvården som den viktigaste frågan inför valet, i flera opinionsmätningar. Det är här vi hittar underbetald omvårdnadspersonal, undersköterskor och sjuksköterskor som jobbar på gränsen till utmattning. Det är sjukvården som ska förlösa gravida och det är vården som tar hand om samhällets svaga. En del av SD:s svar är att inskränka aborträtten och införa rätten att vägra vård – så kallad ”samvetsfrihet” – för barnmorskor. Det är ett ganska dåligt sätt att ta kvinnors oro på allvar, och det visar sig inte minst i SvD/Sifos mätning.

Men i stället för att hoppas på bättring från konservativa partier, kan det här bli en väckarklocka även för medier, som bör fråga sig: Vems oro är det vi speglar? Tänk om vi också förstärker den?

Sök på Politism.se