Stäng
augusti 13, 2017
Elisabeth Lindberg, redaktör
Anställda på investmentbanken Lehman Brothers efter börskraschen 2008. Foto: AP Photo/ Lee Jin-man

Krisgenerationen har inte tid att bli kär

Varför gör unga som de gör? Det verkar vara något som partier, företag och vuxenvärlden generellt alltid försöker få svar på. Den nya generationen unga vuxna – millennials som de kallas på engelska – födda mellan slutet av 80-talet och mitten av 90-talet beter sig inte som unga vuxna förväntas bete sig. Och detta beteende säger mer om i vilket läge världen befinner sig om en generation än alla dagens framtidsprognoser tillsammans.

Millennials är en konstig grupp. I alla fall om får tro otaliga studier och artiklar som producerats de senaste åren. Sparbenägna, tar inte gärna risker, bor hemma längre och ligger runt mindre. Det är en generation som har mer gemensamt med de som var unga vuxna under depressionen på 1930-talet än med sina föräldrar och storasyskon. I alla fall om man ska tro en artikel författad av kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor’s chefsekonom Beth Ann Bovino 2015.

Det är inte en särskilt märklig koppling om man tänker att en person född 1990 blev myndig när den senaste stora finanskrisen bröt ut 2008. I de flesta industrialiserade länder har dessutom bostäder blivit allt dyrare sedan krisen samtidigt som löneutvecklingen inte hängt med kapitalinkomsterna. Klassklyftorna går inte att blunda för. Det är en krisgeneration.

Det är trevligt att vara välbärgad och etablerad vuxen i den här världen. Mindre trevligt att vara på väg in i att försöka etablera sig. Klart man bor hemma längre om det innebär att man kan spara ihop till en insats på en bostad. Tvärtemot populärkulturens twittrande, snapchattande, söndercurlade latmaskar finns det nog få generationer efter depressionsgenerationen som kämpar så hårt för välkomstbiljetten till vuxenvärlden.

Men visst, unga vuxna lever på sätt och vis på ett nytt sätt idag. Vi har internet och tusen nya kommunikationskanaler. Inte lika benägna att göra saker i den verkliga världen som i den digitala. Det har pratats om klubbdöden (som nog har mer med skyhöga hyror i innerstäderna att göra) och att unga vuxna idag har sex i lägre utsträckning än efterkrigsgenerationerna. Dels av ointresse men också på grund av den ekonomiska situationen. Man orkar upprätthålla så många relationer när man har flera jobb som ska betala andrahandshyran.

För att inte tala om att ha tid för att bli kär. Tid är ju lyx, det är sedan gammalt.

Vad vill unga vuxna ha idag? Ska man tro engagemangen runt senatorn Bernie Sanders presidentkampanj i USA och Jeremy Corbyns valrörelse i Storbritannien är det just bostäder man har råd med och lägre terminsavgifter till universiteten för att minska skuldbördan som står högt på agendan. Bostäder och lägre skulder. Tänka sig. I Sverige har pensionsfrågan börjat röra sig nedåt i åldrarna. Det har blivit klart att unga idag inte kan förvänta sig att kunna leva på sin framtida allmänna pension som det ser ut nu.

Den ilskna insikten växer sig allt starkare att de äldre generationerna snuvat en på konfekten genom att ”inte vilja lyfta över skuld på kommande generationer” och därmed låtit bli att investera i bostäder och allmänna sociala skyddsnät till förmån för skattesänkningar.

Depressionsgenerationens upplevelser ledde den till att reglera bankerna hårt, sätta igång välfärdsbyggen i de flesta utvecklade länder och genomföra den mest radikala omfördelning som världen dittills skådat. Är det möjligt att dagens krisgeneration kommer åstadkomma något liknande? Det finns alla tecken på det.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler