Stäng
februari 14, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Podemos partiledare Pablo Iglesias. Foto: Emilio Morenatti/AP/TT

Kan vi lära något av den spanska skäggvänstern?

Vänsterns hopp i Europa, för den som gett upp om socialdemokratin som progressiv kraft, har kanske främst varit Syriza i Grekland och Podemos i Spanien.

Syriza har faktiskt till råga på allt vunnit makten. Men samtidigt har de förlorat sin viktigaste kamp och en viktig del av sitt existensberättigande (i efterdyningarna försöker avhoppade finansministern Yanis Varoufakis starta upp nätverket DiEM 25 för återdemokratisering av EU).

Podemos har å den andra sidan gjort succé i det spanska valet utan att (än så länge) kompromissa bort sin själ. Från att inte alls ha existerat till att få över 20 procent av rösterna på mindre än två år.

Uppenbarligen finns här ett framgångsrecept. Men går det att kopiera? Kan svenska progressiva sno idéer från de spanska?

I Lotta Elstads utmärkta bok ”Podemos – Vänsterpolitik i kristid” (2015) hoppas man hitta några av svaren. Historieskrivningen av partiets uppkomst och uppgång, med oändligt många källhänvisningar, ger en fördjupad förståelse av vad som gav framgången.

Det trista beskedet är att mycket av det är svårt att applicera på Sverige.

För även om vi har vårdcentralskurkar som Filippa Reinfeldt, välfärdsbovar som Henrik Borelius och skumrask i asylboendebranschen med Bert Karlsson har vi kanske inte samma totalkorruption hos en distanserad politisk kast som Spanien haft.

Podemos växte i en tid då ekonomin kraschade, åtstramningspolitiken dödade och människor vräktes från sina bostäder samtidigt som förtoendevalda toppolitiker avslöjades med rent kriminella processer för att förse sig själva med pengar via hemliga schweiziska bankkonton. Det fanns med fog skäl att säga att ingen av de som sökte väljarnas förtroende förtjänade det.

Det fanns goda anledningar att misstänka att varenda en av ministrarna tillskansat sig pengar i smyg.

Där är vi inte i Sverige.

Här slåss vi kanske i första hand mot idélöshet och att de progressiva inom partipolitiken inte vill prestera något mer än marginaljusteringar och ”ordning och reda”. Det systemkorrupta finns förstås också här, titta på vapenaffärerna med Saudiarabien, titta på partirelationerna bakom privatiseringen av välfärden, men samma perfekta storm som Podemos verkade i saknas nog trots allt.

Men några läxor går möjligen att lära av Podemos ändå:

  1. Använd medierna. Delta. Var inte ”för fin” för något sammanhang. När tio personer tycker man är galen finns en elfte som fattar och som relaterar. Podemos analys är att människor i dag följer medier snarare än partier. Det ligger något i det även i Sverige och det måste man förhålla sig till.
  1. Det finns genvägar! Det är, tvärtemot vad den dogmatiska vänstern säger, inte bara gräsrotsorganisering och perfekt enighet som långsamt byggs under 100 år som ger framgång. Även spretiga talespersoner, som inte säger allt på exakt rätt sätt enligt exakt alla organiserade vinner mark så länge de syns, hörs och väcker intresse. Live and let live (alla är säkert ”problematiska” men det kan man inte bita sig fast vid i evighet). En av striderna partiledaren Pablo Iglesias tagit och vunnit internt har varit den om ”en ledarlös rörelse”. Han menar att det inte kommer att ta dem framåt, utan att utan en tydlig talesperson med ett starkt mandat kommer att trampa vatten.
  1. Bli inte kompis med de andra. Man vinner inget stöd genom att ansluta sig till de övriga. Podemos underkände både PSOE (sossar) och PP (konservativa) i sin helhet. På vissa sätt påminner det om hur Sverigedemokraterna vunnit mark genom att positionera sig mot ”sjuklövern” (även om SD nu försöker dansa upp Moderaterna). Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ vill i stor utsträckning visa sig dugliga, visa Stefan Löfven att han kan lita på att de inte ställer till med något tokigt. Det är inte säkert att det är en smart strategi.

I Spanien råder fortfarande dödläge efter parlamentsvalet. Vem som styr landet om ett år är svårt att sia om. Podemos har till råga på allt sökt samarbete med PSOE, det parti Podemos tidigare underkände som korrupt politisk elit.

Om Podemos verkligen klarar svårsmälta samarbeten i parlamentet – eller om de som Syriza förlorar en del av sitt existensberättigande – återstår fortfarande att se.

Sök på Politism.se